Tant blå, tant röd och tant gredelin

Seriehöst...?

2010-09-03T20:21:00.002+02:00

Nu när höstterminen drar igång igen kommer det sannolikt att bli svårt att hinna med så mycket nöjesläsning. Åtminstone brukar det vara så. Jag har därför kommit fram till att seriealbum är ett bra alternativ. De tillför något annat än bara kurslitteratur men tar inte så mycket tid i anspråk. Det är också en intressant kulturform i egen rätt. Jag är ju sedan tidigare ett stort fan av Fables, en serie som bygger på idén att de traditionella sagofigurerna fördrivits från sina sagovärldar och därför slagit sig ner på Manhattan där de etablerat Fabletown (med Snövit som vice borgmästare, stora stygga vargen som scheriff, osv). Snubblade igår i bokhandeln över House of Mysteries som verkar lovande. Tips på andra bra seriealbum tas tacksamt emot.

Idag öppnar förtidsröstningen

2010-09-01T09:03:00.003+02:00

Från och med idag kan du rösta i riksdags-, landstings- och kommunalval. Var du kan förtidsrösta (inte samma plats som vallokalen) framgår av ditt röstkort och glöm inte att ta med röstkortet!

Hösten är här.

2010-08-31T14:22:00.002+02:00

Igår började terminen och hösten är alltså officiellt här även om den börjat göra sig lite smått påmind redan tidigare. Det första momentet i höst kommer att handla om språkriktighet och grammatik...inte mina favoritaspekter av svenskämnet direkt men det behövs väl det också. Känner mig nog faktiskt mest entusiastisk inför uppsatsskrivandet på det sista momentet i höst (även om jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om än).

Överlag ser det ut att bli några ganska intensiva veckor framöver (även om det inte är så mycket schemalagd tid på utbldningen). Bland annat har jag ju såklart tänkt finnas i valstugan på torget i Örnsköldsvik några dagar nu inför valet. Återkommer om datum för detta för den som är intresserad. En tur söderöver för att hälsa på tant röd finns också med i planeringen.

Idag blir det mest husliga sysslor av olika slag; tvätta, diska, koka ärtsoppa och lite sånt. Känner mig smått rastlös och vill gärna ut i motionsspåret en vända också men måste invänta att löparskorna torkar först. Var ut igår i de nyinköpta löparskorna och tyckte det var en helt fantastisk upplevelse. Har bara använt vanliga jympaskor tidigare och skillnaden var verkligen enorm!

Oj, var tog hela sommaren vägen?

2010-08-28T13:26:00.002+02:00

Hela sommaren har sprungit förbi helt sanslöst fort. Var tog den vägen egentligen? Tiden går fort när man håller sig sysselsatt. I princip bara jobb hela sommaren. Jobb som jag trivts väldigt bra med för all del, men ändå. Att inget har hänt här på bloggen i sommar beror för min del på tekniska problem (läs: pensionsfärdig dator). Nu har jag äntligen skaffat en ny!

Höstterminen kör igång på måndag och valet närmar sig med stormsteg. Det kan nog bli spännande i år. Ikväll blir det dock kräftskiva med kompisar.

Upptäckter :-)

2010-06-20T22:21:00.002+02:00

Gårdagen blev en lite smått surrealistisk upplevelse. Antar att det är ganska naturligt när man som republikan dels faktiskt ägnar en relativt stor del av dagen åt att titta på tv-sändningarna från kronprinsessans bröllop (för all del i huvudsak på jobbet och för att de boende gärna ville se, men ändå) och dels stundtals faktiskt kommer på sig själv med att vara lite smått tårögd. Men så kan det tydligen vara...

En annan (och helt orelaterad upptäckt) är att tv-serien baserad på George RR Martins A Song of Ice and Fire faktiskt börjar vara på G på allvar nu. Åtminstone har den första trailern släppts och det verkar som om man siktar på att serien ska börja visas under 2011. Sedan är det för all del på HBO och i USA...det lär dröja betydligt längre än så innan den blir tillgänglig på någon kanal jag har möjlighet att se. Eller på DVD för den delen.

Semestervikarieutbildning och försommarläsning

2010-06-15T19:22:00.003+02:00

I två dagar har jag varit på utbildning för att kunna ägna åtta veckor i sommar åt att göra samma sak som jag gjort sedan i februari. Självklart är det bra (rentav nödvändigt) att det ordnas en ordentlig utbildning för alla semestervikarier inför sommaren. Jag kan bara inte tycka att den gav mig särskilt mycket. Kanske beror det på att jag har hunnit jobba för mycket redan. Kanske beror det på att jag är 29 år, inte 19, och själv har hållit i utbildningsdagar för sommarjobbande gymnasieungdomar (låt vara inom ett helt annat verksamhetsområde). Eller kanske för att jag, efter det här årets studier, ser att även om utbildarna må vara väldigt duktiga på sina respektive yrkesområden så är de inte pedagoger. Vilket man naturligtvis inte kan begära heller. För naturligtvis var det några nya saker som togs upp...en och annan av dem har rentav väckt tankar och kommer förhoppningsvis att leda till positiv utveckling så småningom när det har processats färdigt.

Jag har också i dagarna, på rekommendation, läst Martina Haags I en annan del av Bromma (har inte tidigare läst någon av hennes böcker) och verkligen skrattat högt åt en del scener. Minns faktiskt inte när jag senast gjorde det åt en bok...kanske kan det ha varit Liftarens guide till galaxen. Som omväxling överväger jag att härnäst ta mig an Vladimir Majakovskijs diktsamling Ett moln i byxor alternativt Tomas Tranströmer.

Fotboll, ESC och svenska prestationer

2010-06-11T17:05:00.004+02:00

En kort reflektion så här medan öppningsmatchen i årets fotbolls-VM spelas. I år har två saker inträffat för första gången så långt tillbaka jag kan minnas. 1) Sverige misslyckades med att kvalificera sig till fotbolls-VM och 2) Sveriges bidrag kvalificerade sig inte till finalen i Eurovision Song Contest. Hur är då detta intressant? Ja, det kan man verkligen undra om man, som mig, tycker att tävlingarna är lika spännande att följa alldeles oavsett svenskt deltagande eller svenska prestationer. Det verkar dock inte höra till vanligheterna...åtminstone om min (för all del högst subjektiva) upplevelse av omgivningen och medierapporteringen är något att gå efter.

Jag tenderar att tycka att en bra låt borde vinna, oavsett var den kommer ifrån. Jag tenderar också att vilja se en väl spelad match där det händer något oavsett varifrån lagen som spelar kommer. Jag har helt enkelt svårt att förstå varför det är viktigt att det går bra för Sverige för att det ska vara intressant att följa tävlingarna. Vad är det jag har missat?

Nu blev det för övrigt precis 1-0 till Sydafrika i öppningsmatchen mot Mexico...

Geekdagen!

2010-05-25T22:15:00.001+02:00

Borde jag ha firat på något bra sätt... men jobbet kom som i mellan. Var ute och åt i all fall för att fira både den och lönen. Lönen som helt kommer att vigas åt den förebådande flytten.

På tal om mat...

2010-05-23T22:13:00.001+02:00

Såg just att tonfiskburken jag köpte var producerad 2002 och håller i tre år till!!!

Lite nervös blir man ändå...

Hallonkräm

2010-05-23T14:43:00.004+02:00

Funderade på här om dagen varför hallonkrämen är en krona dyrare än all annan kräm oavsett märke. Den är ju klart godast men det kan ju knappast vara förklaringen... en arbetskompis blev också nyfiken, skickade frågan till 118 118 och fick svaret:

"Hej! En teori är att hallonkrämen är mest populär. Då kan man tjäna in de kronor på hallonkrämen som går förlorade när man inte säljer de övriga sorterna. En annan teori kan vara just hallonen är dyrare för företaget och den krämen är dyrare att tillverka. MVH 118118"

Jag tror inte att de har någon aning.

Poesi och politik i helgen

2010-04-26T09:56:00.003+02:00

Det här har, på det hela taget, varit en mycket trevlig helg. Den har bland annat innefattat en del socialt umgänge med familj och vänner, arbete med lyrikanalysen (som ska in på fredag), lite shoppande (vilket bland annat inkluderade ännu en diktsamling, den här gången av Karin Boye), några timmars jobb här och där, en del prommenerande i vårsolen och att höra statsministern tala på Folkets Hus i Umeå.

En av de saker som fascinerade mig mest med talet var den stämning han på något sätt lyckades förmedla. Att stå på ett upplyst podium med mikrofon och vara den enda som talar men ändå lyckas förmedla stämningen av att det är ett samtal som åhörarna är delaktiga i är ingen dålig prestation. Däremot kan VK:s Ola Nordebo ha en poäng i att det inte var så poetiskt - dvs visionärt och målande. Istället ganska sakligt och förmedlat med en känsla av att "vi är på rätt väg och det här är nästa steg".

Vad gäller mitt eget poetiska arbete för stunden består det i att se över dikterna till lyrikprogrammet vi ska framföra på torsdag och naturligtvis arbetet med lyrikanalysen som ska lämnas in på fredag. Jag fastnade för tonen och bildspråket i Eva Ströms "De skrattande elektronerna" och har därför valt att jobba med den (även om det har tagit mig ganska många läsningar att börja få något grepp om hur jag ska tolka den.

Skydda eller utrusta eleverna?

2010-04-22T17:04:00.003+02:00

I alla möjliga sammanhang stöter man (eller i alla fall jag) på frågor om vad det är lämpligt att läsa, visa och prata om i skolan. Inte minst dyker diskussionen så klart upp med jämna mellanrum på lärarutbildningen jag snart avverkat det första året av. Är det rätt att "utsätta" eleverna för romancelitteraturens heteronormativa tvåsamhetsideal? Kan man visa film som på ett onyanserat sätt innehåller våld eller sexuella anspelningar? Den sedan länge pågående diskussionen (som blivit aktuell på nytt) om politiska partier i skolan är ett annat exempel på samma sak.

I de debattinlägg jag läst kring frågan hänvisas till beslut från Skolverket om att skolorna endera ska släppa in alla partier eller stänga ute alla. Personligen tolkar jag Skolverkets pressmeddelande som att man ganska tydligt uppmanar till att släppa in alla partier. Det medges att lagutrymmet tillåter att utestänga alla partier, men att det är en väldigt tveksam väg att gå med hänsyn till skolans demokratiuppdrag.

Precis som Nyamko Sabuni så uppfattar jag försöken att "skydda eleverna" från obekväma ämnen (oavsett om det handlar om sex, våld, traditionella könsroller, främlingsfientliga åsikter eller något helt annat) genom att i någon mening låtsas som att det inte finns som ganska naivt. Eleverna kommer att stöta på våldsskildringar, värderingar av många olika slag som kan uppfattas som tveksamma, politiska och kommersiella budskap, osv i mängder av olika sammanhang oavsett om det behandlas i skolan eller inte. Skolans uppgift måste väl ändå vara att ge eleverna verktygen att själva kunna kritiskt granska de värderingar och budskap de möter och ta ställning till dem. Det åstakommer man bara genom att faktiskt våga ta i de besvärliga frågorna!

En kort fundering över minoritetsspråken och litteratur i skolan

2010-03-17T02:25:00.005+01:00

Nu har det verkligen gått oförlåtligt länge sedan det senast hände något i den här bloggen. Inte så att det inte har funnits saker att skriva om, visst har det gjort det. Alldeles för många. Det i kombination med flytt, studier, jobb och allt annat som ska hinnas med har lett till att jag inte riktigt lyckats ta mig tid. Nu får det vara nog med det.

På den nuvarande kursen i svenska hade vi i förra veckan besök från Sydafrika som pratade om litteraturens roll i den sydafrikanska skolan. Naturligtvis intressant att få andra perspektiv på frågan (även om det inte var så gott om tid). Det väckte också en del tankar och funderingar i mitt huvud.

En av de tankarna (om jag ska sammanfatta lite kort) gäller tendensen vi tycks ha i det här landet att ofta och gärna uppmärksamma minoriteters situation och hur de behandlas av majoritetssamhället i andra länder. Däremot tycks inte särskilt mycket energi ägnas åt ens de officiellt erkända (än mindre åt de övriga) minoriteterna här på hemmaplan. (Hur många vet ens vilka de officiellt erkända minoritetsspråken i Sverige är?) Det har ju naturligtvis sina poänger att vi som blivande lärare som bl.a. ska jobba med litteratur i skolan utöver svenska, nordiska och europeiska författare uppmuntras att läsa även andra utomeuropeiska författare än (nord)amerikanska. Men varför inte några exempel på den litteratur och det kulturarv som våra minoritetsspråk har att erbjuda också?

Nytt år i tant blås liv också

2010-01-07T16:35:00.005+01:00

2010 har hunnit smyga igång lite försiktigt sådär som det brukar kunna vara. Det är väl egentligen inte förrän på måndag, när alla helgerna är slut och de fulla arbetsveckorna (eller terminen i mitt fall) kör igång igen som det på allvar kommer börja kännas som nytt år. Ett år som lovar en del spännande saker. Det är ju t.ex valår med allt vad det innebär och att kronprinsessan ska gifta sig är ju en rätt stor grej också (även om det inte kommer påverka mitt liv nämnvärt). I mitt personliga liv så har det blivit dags att börja läsa den första ämnesinriktningen på lärarutbildningen (det blir svenska) och ungefär samtidigt är det dags att flytta också.

Det är för övrigt helt fascinerande hur väl det går att förtränga hur stressigt, jobbigt och kaotiskt det är att flytta. Vilka saker som ska packas, slängas eller skänkas bort? Vilka abonnemang det måste begäras flyttning av och är det något som avslutas automatiskt? Adressändring som ska göras och vart måste man anmäla den nya adressen och vilka hämtar själva de uppgifterna från Skatteverket? Besiktning, städning, överlämning av nycklar och när får man komma in på nästa ställe? Fullständigt kaos, åtminstone i huvudet, varje gång innan alla detaljer till slut är på plats. Och ändå tycks den där insikten vara som bortblåst så snart flytten är avklarad och grejerna har börjat komma på plats.

Det är bara att hoppas att det går lika fort att glömma stressen och kaoset den här gången. Fokus på studierna och naturligtvis har jag som så många andra planerat att börja ett nytt och bättre (och framförallt hälsosammare) liv så här i början av året. I mitt fall innebär det framförallt mera motion och att äta mer vegetariskt. Det senare av både hälso- och miljöskäl. Idag i form av en vegetarisk lasagne och sedan blir det åter till flyttkartongerna...

Nytt år, nya löften!

2010-01-01T23:09:00.001+01:00

Har väll inte varit super duktig på bloggandet senaste halvåret eller så, men allt har sina förklaringar. Just mina är väl inte så väsentliga att redogöra för just nu eller just här, det viktiga är vad jag har lovat inför det nya året.

Jag har lovat mig själv att lämna all gammal skit bakom och bara sikta framåt, leva i nuet, planera för i morgon men helt skita i gamla sorger och oförrätter. Hoppas att det går att genomföra lika lätt som det går att lova.

Så jag vill önska ett Gott Nytt År och en god fortsättning...

Kulturella uttryck

2009-12-02T12:18:00.003+01:00

Hösten har varit intensiv i tant blås värld. Att börja plugga igen har inneburit en rejäl omställning, att åka på landsmötet i Växjö var en spännande upplevelse och nu närmar sig julen i rask takt. Jag vet inte riktigt vart all tid har tagit vägen i höst, men inte har det blivit mycket tid till bloggande.

Idag snubblade jag dock över några intressanta saker som jag vill skriva några ord om. Först och främst en artikel på ett tema jag skrivit lite om tidigare (även om jag då fokuserat på det ur litteraturperspektiv). Det handlar alltså om vad som är "bra" kultur och vad som inte är det. En uppdelning jag tycker är ganska meningslös att göra. Olika kulturella uttryck fyller olika behov för olika personer vid olika tidpunkter. Svårare än så behöver det väl ändå inte vara? Varför skulle det självklart vara så att gammal kultur och gamla kulturella uttrycksformer måste vara bättre eller mer värda än nya?

Även om det inte finns lika mycket tid till "nöjesläsande" nu så finns ju en del utrymme i alla fall. En bok jag tycker verkar intressant (bl.a. med anledning av ovanstående) är "Populärkultur". Och för den som är intresserad av en (väldigt underhållande) analys av romancelitteraturen som genre och exempel på när den är som bäst respektive sämst så rekommenderas varmt "Beyond Heaving Bosoms: The Smart Bitches' Guide to Romance Novels"

Lärarnas tid

2009-11-06T20:29:00.004+01:00

Det är lite tråkigt att det har blivit så lite tid och energi över till att blogga i höst, det beror verkligen inte på brist på tankar, idéer och intryck. Tvärtom flödar det nästan över av dem för mycket intressant läsning har det blivit. T.ex. den i dagarna pågående debatten om skolan på SvD Opinion. Skolans resursbrist är en myt skriver ekonomier som granskat statistik och menar att det inte är mängden resurser till skolan som avgör kvaliteten i undervisningen utan hur resurserna används. Mängden tid lärare tillbringar med sina elever tycks vara den väsentligaste faktorn. Därav dras, något taget ur luften, slutsatsen att lösningen är att lärarna ska tillbringa mer tid i skolan.

Som de båda lärarfackens ordföranden skriver i en replik så är ju lärartid i högsta grad en fråga om resurser. Dessutom kan man ju fundera över hur mycket kvaliteten egentligen höjs av lärarnas närvaro om det inte samtidigt finns tid till planering, uppföljning, utvärdering och utveckling.

Helena von Schantz sätter också fingret på en annan viktig faktor när det gäller lärarnas tid, den ständigt ökade mängden administration i form av handlingsprogram, åtgärdsplaner, protokoll, incidentrapporter, uppföljningar, omdömmen, osv. Uppgifter som tar både tid och energi från det egentliga uppdraget, att planera, genomföra, följa upp och utveckla undervisningen. Också hennes resonemang utgår alltså från att det är hur resurserna används i skolan som är problemet snarare än att resurserna är för små.

Personligen kan jag ju tycka att von Schantz problembeskrivning framstår som betydligt rimligare än den att problemet skulle vara att lärarna tillbringar för lite tid i skolan. Självklart delar jag också hennes uppfattning om att ett återförstatligande av skolan vore klart önskvärt. En fråga som också kommer att bli aktuell på landsmötet senare i november.

Om "bra" och "dålig" litteratur

2009-10-18T14:00:00.004+02:00

Jag har ofta tyckt att uppdelningen i s.k. "bra" och "dålig" litteratur är meningslös. Olika sorters läsning fyller olika sorters behov vid olika tidpunkter. Personligen så läser jag lika gärna Barbara Cartland som Jane Austen, lika gärna fantasy som filosofiska texter, lika gärna en modern deckare som Dostjevskij och väljer lika gärna ett seriealbum som en nobelpristagare. Det ena utesluter inte det andra, de fyller olika behov vid olika tidpunkter. Däremot hade nobelpristagare och klassiker inte intresserat mig det minsta om inte sagor, fantasy, romance, deckare och ungdomsböcker av olika slag (liksom för den delen film, tv-serier och seriealbum) redan hade grundlagt en djupt rotad uppskattning för historieberättande.

Jag instämmer mao med mycket av det Camilla Läckberg skriver på Newsmill om läsande och litteratur. Att hacka på s.k. "skräplitteratur" ökar inte människors benägenhet att läsa "finlitteratur". Mer läsning av s.k. klassiker i skolan kommer inte att öka elevernas frivilliga läsning. Det viktigaste borde rimligen vara att hjälpa eleverna att etablera en positiv relation till läsande och litteratur. Det uppnår man inte genom tunglästa, svårtillgängliga texter.

Visst finns det, som jag varit inne på tidigare, poänger med att skolan förmedlar kunskaper om kulturarvet, litterära genrer och epoker. Däremot ska man inte inbilla sig att det kommer locka någon till läsning som inte redan har en i grunden positiv inställning till läsande och litteratur. Det är alltså min fasta övertygelse att det ur det här perspektivet är betydligt viktigare att uppmuntra att eleverna läser (oavsett vad det är) än det är vad de läser.

En skola för alla?

2009-09-29T12:59:00.004+02:00

För den regelbundna läsaren av den här bloggen är det väl vid det här laget välbekant att jag börjat på lärarutbildningen i höst. Just nu arbetar jag därför på en rapport under rubriken Skolvägar som ska handla om hur skolan lyckats med sitt samhälleliga uppdrag att skapa en skola för alla. Där fastnar jag omedelbart för det begreppet i sig. Vad betyder egentligen en skola för alla? När är skolan för alla? Hur ska skolan vara för alla?

Ska det uppfattas som en skola som är tillgänglig, och lika, för alla? En skola som fostrar och utbildar för allas gemensamma (dvs samhällets) bästa? Eller pratar vi om en skola som strävar efter att utveckla varje enskild elevs potential och alltså verka för alla enskilda elevers bästa?

Det finns säkert fler sätt man kan tolka begreppet på också, men det här var några tänkbara tolkningar som omedelbart dök upp i mitt huvud. Vad jag försöker komma fram till är att innan det är meningsfullt att försöka dra några slutsatser om ifall skolan lyckats med uppdraget att vara en skola för alla bör man kanske ha klart för sig att begreppet är allt annat än entydigt. Där tänker jag mig alltså min ingång i det här arbetet.

Det ska dock tilläggas att det här är en väldigt begränsad studie, men jag ska ändå försöka återkomma med några slutsatser längre fram.

att sortera sina böcker...

2009-09-20T17:31:00.002+02:00

Äntligen har mitt boksorterar och katalogiseringsprojekt tagit sin början. Det blev nämligen helt nödvändigt att hålla reda på alla mina Barbara Cartland böcker för att jag ska kunna undvika att köpa dubbletter hela tiden. Ändå har jag bara en tredjedel av alla hennes böcker som Wennwebergs och sedan Winthers förlag gav ut under 80 och 90-talet. En smått galen obsession, jag vet... men av någon anledning tilltalar de mig mer än samtida Harlequin eller romance böcker i allmänhet.

Sedan är det tänkt att jag ska sortera och katalogisera alla mina andra böcker med, jag håller på att välja mellan att göra en digitalkatalog på datorn eller att göra en gammaldags kartotek. Kanske borde jag göra båda och ha foton på böckerna i det digitala... tänk vad fint det skulle bli!!! Det är ganska mycket folk som irriterar sig på det totala kaoset som råder i mina bokhyllor sedan flytten, själv tycker jag att det utrymme för lite kreativt tankearbete eller något sådant... jag vet ju i alla fall vars alla böckerna är... typ.

Demokratisyn och sociala medier

2009-09-17T15:32:00.006+02:00

Igår så hittade jag till den här artikeln i SVD och kunde till en början inte annat än sucka. Hur många gånger behöver den här redan vidöppna dörren slås in? Är det inte ganska självklart för de flesta att sociala medier inte är mirakelkuren för varje politisk kampanj? Den relevanta frågan att ställa är ju så klart inte om det är meningsfullt att använda sociala medier i politiken, utan hur det är meningsfullt att använda dem i ett sådant syfte. Det är innehållet, inte formen, som ska stå i fokus.

Sedan började jag fundera. Särskilt med anledning av en artikel vi läste inför seminariet förra veckan. Artikeln heter Skolan och demokratin - på väg mot en skola för deliberativa samtal? och är skriven av Thomas Englund (för den som är intresserad av artikeln i sin helhet så återfinns den i en bok med titeln "Demokrati och lärande. Om valfrihet, gemenskap och övervägande i skola och samhälle"). I den diskuteras bl.a. demokratibegreppet i skolan och samhället utifrån två olika förhållningssätt, funktionalistisk respektive normativ demokratiuppfattning.

Jag skulle själv säga att vårt politiska system i väldigt hög utsträckning (och helt i enlighet med industrisamhällets logik) är format utifrån en funktionalistisk demokratisyn. I den logiken blir demokratin i första hand en metod (form) för att producera beslut. Det innebär också att demokratin förvaltas av valda representanter och medborgarnas huvudsakliga bidrag sker genom att välja mellan några (i huvudsak) färdigförpackade alternativ. Med utgångspunkt i den här logiken blir det ju faktiskt rimligt att ställa frågan om sociala medier är meningsfulla att använda. Detta eftersom utgångspunkten är att det handlar om att nå många människor som kan tänkas tilltalas av det egna alternativet med sitt budskap, förpackat på ett sådant sätt att det framstår som tilltalande. Det meningsfulla i att använda sociala medier i kampanjen kan då mätas i termer av om budskapet når nya väljargrupper eller framstår som mer tilltalande förpackat i det formatet. Om den tänkta målgruppen (vanligen ungdomar) ändå inte tilltalas av budskapet trots den nya förpackningen (metoden, formen) så blir slutsatsen att "sociala medier inte är meningsfulla att använda".

Vad man då missar är att yngre generationer har fostrats i en skola som faktiskt haft samhällets uppdrag att arbeta utifrån en normativ demokratisyn. För den normativa demokratisynen (som interaktionstekniken faktiskt gör möjlig att tillämpa även i stor skala) är det processen som står i centrum (demokratin är själva innehållet) och det är delaktigheten snarare än beslutet som är det primära målet. Utifrån den logiken blir frågan om de sociala mediernas meningsfullhet i politiken i princip den omvända. Gör den återkoppling medborgarna ger någon effekt? Är partiet eller den enskilde politikern genuint intresserade av att låta medborgarna bli delaktiga i processen? Om avsändaren av budskapet inte visar sig intresserad av återkoppling och dialog, dvs skapar delaktighet så blir slutsatsen lätt att "han/hon/de borde inte använda sociala medier när han/hon/de ändå inte fattar poängen".

Vad kan man då dra för slutsatser av det här? Ja, kanske framförallt att det är den mycket större potentialen för delaktighet som är grejen med de sociala medierna i ett demokratiperspektiv. Är man genuint intresserad av att utifrån en normativ demokratisyn ta tillvara det engagemang och intresse som människor visar kan sociala medier verkligen underlätta möjligheten till dialog och delaktighet. Jobbar man däremot utifrån en mer funktionalistisk demokratisyn där poängen snarare är att nå så många som möjligt och övertyga dem om det egna färdigförpackade alternativets förträfflighet, ja då kan det nog stämma att sociala medier inte "är meningsfulla att använda".

Levandes... eller något sådant

2009-09-14T20:15:00.002+02:00

Har varit ytterst inaktiv med bloggandet igen och fått skäll av tant blå för det. Ska nu försöka rycka upp mig och blogga om alla bra idéer om bloggandet som dyker upp i stället för att bara konstatera att det är bra idéer och sedan inte få något gjort. Efter som att det nu blir ett års studieuppehåll borde det inte bli ett allt för stort problem att finna tid till det i alla fall.

Några funderingar kring läroplanerna...och kulturdistributionen

2009-09-06T11:48:00.004+02:00

Den första veckan som lärarstudent börjar närma sig sitt slut. Bearbetande av läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) har dominerat i min hjärna den här veckan. En del märkligheter finns där:

- Kan t.ex. ett samhälle som har en lagstadgad nödvärnsrätt, tillåter abort, har en aktiv debatt om eutanasi och betraktar självmord som en personlig tragedi snarare än som moraliskt förkastligt sägas vila på en princip om människolivets okränkbarhet?

- Hur är det tänkt att "[a]lla föräldrar med samma förtroende skall kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen" samtidigt som skolan ska fostra barnen i enlighet med "den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism"?

- Är det förresten bara jag som får obehagliga associationer till det "separate but equal"-tänkande som ansågs försvara segregerade skolor för svarta resp. vita barn i vissa stater i USA fram till 1954 av konceptet med sameskolan? Borde inte snarare (med samernas status som urprungsbefolkning) det samiska kulturarvet integreras i den "vanliga" skolan?

Avslutningsvis vill jag rekommendera några länkar jag snubblat över (och som inte har ett dugg med läroplanerna att göra). Det här inslaget från rapport 1979 blir nästan roligt på ett tragikomiskt vis av de slående likheterna med dagens debatt om kulturdistributionen och dess affärsmodeller. Och Thomas Engströms upprörda krönika från Fokus i mars i år säger en hel del om vad det egentligen handlar om. Frågan om gratis eller inte är en ganska marginell aspekt av fildelandet. Kvalitet, tillgänglighet och nya affärsmodeller är de väsentliga aspekterna som i första hand efterfrågas. Att idiotförklara och misstänkliggöra hela den potentiella marknad som efterfrågar nya produkter istället för att anpassa affärsmodellerna och sedan bli förvånad och upprörd över att kunderna inte uppskattar ett sådant bemötande är ju bara rent ut sagt korkat.

Rökfria galenskaper

2009-08-26T21:20:00.002+02:00

Man upphör aldrig att förvånas. Enligt SR är det i dagsläget 64 av landets kommuner, varav Örnsköldsvik är en, som beslutat om "rökfri arbetstid". Enligt Örnsköldsviks kommuns hemsida är avsikten: "att skapa rökfria miljöer och att stödja de anställda till ett rökfritt liv." Detta bland annat eftersom: "Alla uppskattar en hälsomedveten och framsynt verksamhet, fräschare arbetsmiljö, bättre ekonomi för individ och företag."

Men varför i hela fridens namn är det vare sig kommunens eller någon annan arbetsgivares ensak att bestämma att "ett rökfritt liv" är något alla anställda måste eftersträva? Vilka prioriteringar de anställda ska göra i sin privatekonomi? Att inte tillåta rökning i de egna lokalerna är en sak, men att lägga sig i vad de anställda använder sina raster och sina pengar till och fatta beslut om hur de anställda ska leva sina liv kan knappast vara arbetsgivarens uppgift (oavsett om det är kommunen eller någon annan).

Är det fikabröd till kaffet som ska förbjudas härnäst i den klåfingriga ivern att tvinga människor att leva "rätt"? Kanske kaffet? Regler om vad lunchlådor som ska ätas på arbetsplatsen får innehålla? Vuxna människor måste få välja själva hur de vill leva sina liv och det innebär också att man måste kunna få välja "fel". Dvs att inte leva ett rökfritt och hälsomedvetet liv, även om man är kommunanställd.

Önskelistan :-)

2009-08-24T17:31:00.003+02:00

Idag har jag spelat en massa hårdrock medan jag knappat kontaktuppgifter och annat och samtidigt funderat färdigt över den där listan jag efterlyste på vilka fem låtar som borde önskas från VH1 Love Jukebox.

Min egen önskelista (om jag skulle göra den idag) skulle innehålla följande:

1. Något med Lars Winnerbäck. Det spelar ingen roll vilken min sinnestämning är eller vad jag är ute efter, det finns alltid en Winnerbäck-låt som ger mig precis det jag behöver för stunden. I dagsläget, och till just den här listan, så pendlar det mellan två låtar. Om du lämnade mig nu som verkligen talade till mig redan första gången jag hörde den eller Min älskling har ett hjärta av snö som har en av de bästa textraderna någonsin:

Hennes gröna ögon gör mig matt
hon säger: "ta aldrig nånting för givet"
och vi pratar om vart vi ska just inatt
men jag antar att vi menar hela livet

Precis sådär som det kan kännas ibland...

2. Mitt andra val har fallit på Bruce Springsteens The River som jag av någon anledning alltid associerar till en specifik person som inte ska namnges. Jag ska inte säga så mycket mer om saken alls annat än att jag dumt nog aldrig fattade förrän det var alldeles försent.

3. Legenden säger att Jakob Hellman gjorde skivan "...och stora havet" för att fånga uppmärksamheten hos en flicka han var intresserad av och sedan också blev tillsammans med. Huruvida det är sant eller inte kan jag inte uttala mig om, men lite småkär i största allmänhet blir man allt av att lyssna på den. Om jag ska välja en specifik låt så får det bli Hon har ett sätt

4. Gyllene tider tenderar jag att hysa en viss hat-kärlek till (som jag tycker mig ha förstått inte är helt ovanlig). Jag vill hur som helst gärna ha med Kärleken är inte blind (men ganska närsynt) på den här listan. Det är en så träffande beskrivning på något sätt. Många är vi nog som kommit på oss själva med att säga eller göra de konstigaste saker när hormonerna härjar fritt.

5. Och slutligen då, Aerosmiths Falling in love (is hard on the knees) som också känns lite träffande, på sitt sätt.

Många funderingar och avvägningar har det varit innan det blev den här listan. Elton John, Prince, Guns'n'Roses, Dolly Parton, Bon Jovi och Celine Dion var några som var nära att komma med men i slutändan inte gjorde det.

Framtid, liberalism och lite litteratur

2009-08-23T14:14:00.002+02:00

Det börjar verkligen gå upp för mig att det väntar ett nytt liv på mig efter torsdag. Och för den delen att vissa saker fortsätter som vanligt. Har i helgen bråkat lite med att få partiets twitterflöde att fungera på hemsidan och är nu ganska nöjd med att ha kommit på alldeles själv vad som behövde åtgärdas.

Tänkte nu jobba vidare med att planera för studiecirkeln om liberalismen som ideologi och dess framtid i svensk politik. På det temat kan den artikelserie Sydsvenskan kört i sommar (som jag nämnt tidigare också) rekommenderas. Den utgörs av följande fem delar:

Liberalismens framtid finns på nätet
Konservatism är frihetens bästa försvar
Liberalismen kan inte älskas av alla
Frihet är mer än frånvaro av tvång
Frihet är inte detsamma som att välja rätt

Måste passa på att stoppa in en rekommendation till här också när jag ändå är i farten. Det gäller Berglin i SvD om litterär kanon. Verkligen helt klockren tyckte jag.

Så var det dags igen

2009-08-16T19:15:00.004+02:00

Den här söndagen har fördrivits precis så som en regnig söndag borde fördrivas i mitt tycke. Med att ta det lugnt i soffan, dricka te, lyssna på bra musik och filosofera över livet. Lite socialt umgänge och god mat. Sedan hamnade vi då av någon anledning framför VH1 Love Jukebox och kunde inte låta bli att fascineras över det mycket märkliga urvalet människorna som önskat låtarna gjort.

Alltså känner jag mig tvungen att göra en egen undersökning. Frågan gäller alltså vilka fem låtar DU skulle ta med på en sådan önskelista. Det finns tre kriterier som ska vara uppfyllda:

1. Låten ska betyda något särskilt för dig.
2. Den ska passa på temat, dvs. det ska vara en låt du förknippar med kärlek (i valfri tolkning av ordet).
3. Det bör vara en låt du faktiskt tycker är bra.

Det är uppgiften, så nu är det fritt fram. Vilka fem låtar skulle du önska? Motivera gärna valen.

Att avsluta och att se framåt

2009-08-14T13:13:00.002+02:00

Som jag skrev om tidigare i veckan så känns min tillvaro lätt surrealistisk just nu. Det är fullständigt kaos i hjärnan. En del av det handlar om att komma tillbaka från semestern och att snabbt komma in i alla detaljer kring allt som måste ordnas. En annan del handlar om att jag, samtidigt som jag "startar upp" efter semestern, också ska avsluta på ett bra sätt nu. Idag formaliserades uppsägningen och om två veckor börjar terminen. Och det är där det blir riktigt kaotiskt i hjärnan när jag samtidigt försöker tänka längre fram i tiden än de närmaste två veckorna.

Men tänka längre fram i tiden måste jag ju göra ändå. Livet och världen stannar ju inte upp bara för att jag ändrar inriktning. Bland annat kan det märkas lite smått att det börjar närma sig valår. Efter framgångarna i EP-valet på försommaren så verkar det nu som att Piratpartiet på sina håll planerar att kandidera till kommun- och/eller landstingsfullmäktige också. Bland annat här i Örnsköldsvik verkar det vara en möjlighet. Ska denna tendens tolkas som att man börjar ta steg mot ett mer heltäckande partiprogram? Det är ju trots allt inte i första hand på kommunal nivå som de flesta frågor partiet tar ställning i avgörs. Men visst är integritetsaspekterna, människors rätt att själva avgöra hur mycket av sitt privatliv man vill ge andra tillgång till, viktiga och det ska under alla omständigheter bli intressant att se vad som händer framöver.

För min egen högst personliga del så är det framförallt den tidigare nämnda studiecirkeln om liberalism som ska planeras och det handlingsprogram för ett liberalare Örnsköldsvik vi vill lägga fram för Ö-viksborna att ta ställning till som ska spikas som står högst upp på den politiska prioriteringslistan för stunden.

Surrealism i vardagen :-)

2009-08-11T19:54:00.002+02:00

Semestern är över och det är dags att börja ta tag i saker igen. Det känns bara så surrealistiskt på något sätt. Dels inledde jag ju med att ha rört ihop veckorna så det blev fullt kaos i min hjärna innan jag lyckades få ordning på det som behövde lösas, men sedan återstår ju bara ungefär två och en halv vecka innan jag slutar jobba och blir lärarstudent i Umeå istället.

En annan lite surrealistisk, eller i alla fall rejält otippad, grej var resultatet vi presterade i årets upplaga av Kubbyran som arrangeras av Sidensjö IK varje sommar. De senaste tre åren har vi ställt upp med ett lag från Idrottens Hus och ambitionen brukar ungefär vara att ta oss vidare från gruppspelet (vilket vi också lyckats med varje år) men allt annat är en bonus. Så det var något av en chock att vi faktiskt tog oss till b-finalen i år. Den förlorade vi för all del, men att vi alls kunde ta oss dit var ju något av en överraskning. En bild på oss, prydligt uppradade, vid prisutdelningen finns här.

Att tänka eller känna?

2009-08-04T17:38:00.004+02:00

Så var det då sista semesterveckan för den här sommaren. Allt det där som jag hade planerat att läsa i sommar har det blivit något mindre av än tänkt. Istället har jag åkt omkring en hel del (till Umeå, Vännäs, Eskilstuna, Stockholm, Malmköping, Karlstad och Umeå igen), träffat både kompisar och helt nya människor, sett nya saker och fått en hel del nya insikter.

Den kanske viktigaste insikten (som jag naturligtvis förstått redan tidigare på en språklig och intellektuell nivå men nu till slut verkligen har fattat) är att det inte alltid är så bra att tänka, analysera, intellektualisera och rationalisera kring allt. Ibland behöver man faktiskt stänga av hjärnan lite och bara känna. Och större delen av tiden är det antagligen bra om man kan hitta en bra balans däremellan.

Eftersom jag själv i dagarna brottas en hel del med just att försöka koppla bort hjärnan lite (för att bli bättre på att hantera mitt känsloliv) så var det intressant att hitta den här artikeln av Jan Söderqvist om hur hjärnan fungerar och inte alltid är så tillförlitlig som vi gärna inbillar oss.

Och eftersom det gått lite si och så med bloggandet i sommar så har jag kommit fram till att ge Twitter en chans. Kanske blir det lättare med regelbundna uppdateringar då. Och naturligtvis finns det länkat härifrån (titta i marginalen till höger) för den som är intresserad.

Moralfilosofi, nostalgi och 60-talsmusik i Eskilstuna

2009-07-24T17:12:00.003+02:00

Det bör vid det här laget vara ganska tydligt att bloggandet går på sparlåga för oss allihop i sommar. Inte så att det inte finns saker att skriva om, det är väl snarare så att det är svårare än vanligt att hitta tid och motivation bland allt annat som händer. Som hastigt påkomna och helt oplanerade och oförberedda utflykter till Eskilstuna där jag befinner mig nu i några dagar till innan det bär vidare mot Karlstad där nästa vecka kommer tillbringas. Tänkte dock ta mig tid bland läsande om moralfilosofi och spelande av 60-talsmusik och nostalgiska tillbakablickar för att skriva några rader.

Kanske för säkerhets skull ska tillägga att det inte riktigt är 60-talet de nostalgiska tillbakablickarna går till utan gamla nolleperioder (både som nolla, fadder och general) under min förra tid som student. Det är ju vid det här laget klart att jag blir heltidsstudent igen i höst. Den här gången som lärarstudent i Umeå. Det känns, på det hela taget, väldigt bra även om jag inte riktigt löst hela finansieringen än. Men jag är inte särskilt orolig för det, det ska nog lösa sig på ett eller annat sätt.

Läsning om liberalism

2009-07-21T16:58:00.003+02:00

Under en tid har jag gått och funderat lite över och planerat för en studiecirkel om liberalism till hösten. Följaktligen kommer det bli en del läsning på det området också i sommar, framförallt klassiska texter som t.ex. John Stuart Mill. Men det är också med stort intresse jag kommer följa Sydsvenskans artikelserie om liberalismens framtid fem lördagar i sommar. Först ut var Alexander Bard och Jan Söderqvist i lördags.

Tips på andra måstetexter på temat liberalism, gärna av mer modernt snitt, tas tacksamt emot.

Fånig romancelitteratur

2009-07-14T22:07:00.004+02:00

I väntan på semestern har jag avvaktat med den filosofiska läsningen jag planerat för sommaren och istället fokuserat på mer av romancelitteratur. Efter att ha läst Beyond Heaving Bosoms kände jag mig tvungen att försöka mig på The Flame and the Flower av Kathleen Woodiwiss, som framstod som något av det värsta som producerats i genren, bara för att se vad det var för något.

Och mycket riktigt var den något av en katastrof. Jag har sällan sett maken till oengerande menlöst våp till hjältinna, de inre monologerna (som jag antar skulle föreställa känslomässigt laddade) framkallade mest fnitteranfall och hjälten lämnar också en hel del övrigt att önska. Det fanns en del intressanta bikaraktärer som trots allt livade upp läsningen, som hjältens bror Jeff, hans tidigare fästmö Louisa och manservant (hur översätter man det?) George. Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att det var klart underhållande läsning, men knappast på det sätt som avsågs...

Jag har lite större förhoppningar om Emelie Richardsons Blessed is the Busybody om en brottlösande prästfru i en småstad i Ohio. Det är den som står på tur härnäst.

Sommaren är här.

2009-06-26T19:35:00.004+02:00

Nu var det ett tag sedan det hände något på den här bloggen så jag tänkte att det var dags att göra något åt saken. Har själv legat däckad under veckan men har så smått börjat återhämta mig. Trist att behöva ligga sjuk när det äntligen blivit sommar på riktigt! Jag hoppas att det håller i sig så jag också får njuta av lite sommarvärme!

Jag har också precis fått veta att jag blivit nominerad till både landstings- och riksdagslistan! Det är iofs ingen garanti för någonting alls, först ska ju provval och nomineringsmöte hållas. Så det blir först i oktober (om jag minns rätt) som det blir klart om jag faktiskt kommer med på någon av listorna, men bara att bli nominerad är ganska spännande i min värld.

Nu när min hjärna är lite mindre full av slem så jag börjar orka med att läsa någonting igen är det dags att tag i någon del av bokhögarna som ligger och väntar på mig. Det blir mycket filosofi (med lite olika inriktningar) och en dos nationalekonomi som huvudsaklig sommarläsning i år. (Men naturligtvis blir det en del skönlitteratur också.) Ska försöka återkomma med något slags rapporter av (förhoppningsvis) intressanta tankar som uppstår under läsningen...

Bildbevis

2009-06-14T01:25:00.007+02:00

Sladden som var spårlöst borta när jag skrev om romancelitteratur har nu kommit till rätta så det var i alla fall ingen som hade ätit upp den. Så nu kommer också ett antal bildbevis. Först mina exempel på fruktansvärda bokomslag:

I samband med den utflykt för att titta på bävrar som tant gredelin berättade om tidigare hittade vi också tecken som tyder på en konspiration mellan bävrarna och tomtarna för att ta över världen. Titta på bildbevisen och bedöm själv! :-)

Tankar efter EP-valet

2009-06-09T20:39:00.004+02:00

Jag skrev häromdagen att det bara var valvakan som återstod och sedan kunde jag börja ägna mig åt andra saker istället. Valvakan blev ju en klart trevlig kväll. Det totala valdeltagandet ökade både i kommunen, länet och landet (dock inte i Europa som helhet). Folkpartiet gick också framåt i både kommunen, länet och landet och de totala 13,6% innebär 3 mandat. Det ser för ögonblicket (med drygt hälften av distriktens personkryss räknade) ut att också bli de tre toppkandidaterna, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström som tar platserna i anspråk.

Här i Örnsköldsvik nästan fördubblade vi andelen röster i förhållande till förra EP-valet 2004 och det var bara socialdemokraterna och moderaterna som blev större (kd tog 8% precis som oss). Så det var klart rolig läsning på valmyndighetens hemsida där jag fortfarande hänger och håller koll på utvecklingen kring personkryssen även om det börjar verka ganska avgjort. Det mest dramatiska hittills är väl att Alf Svensson ser ut att kryssa förbi Ella Bohlin till kd:s mandat. Det och att Anna Maria Corazza Bildt ser ut att få nästan lika många kryss som toppkandidaten Gunnar Hökmark och därmed ta en av moderaternas 4 mandat i anspråk.

Piratpartiets mandat kom inte direkt som någon överraskning. De väcker uppmärksamhet kring en viktig fråga samtidigt som de gör det väldigt lätt för sig genom att vägra ta ställning till några som helst andra värden än den personliga integriteten, framförallt på nätet. Det är klart att det går att driva en hård och kompromisslös linje när man aldrig riskerar att behöva väga två eller fler viktiga värden mot varandra. Aldrig behöver komma i konflikt inom partiet om hur avvägningar och gränsdragningar mellan olika värden ska göras. Jag är medveten om att det finns många enskilda piratpartister som har genomtänkta analyser av hur världen ser ut och fungerar, och framförallt borde fungera. Men det är just det som är grejen, det är alla de enskilda medlemmarna och sympatisörerna som gör sina egna avvägningar och gränsdragningar, som gör sin egen bedömning av vilka andra värden som ska betraktas som viktiga, som avgör vilka kompromisser (om några) man är beredda att göra. Partiet tar ingen sådan ställning alls. Därför ska det bli intressant att se vad som händer med hela den spretiga organisationen när även pp nu blir delaktiga i, och därmed medansvariga för, de beslut som fattas.

Nu ska jag försöka sluta älta och analysera valresultat och istället börja fokusera framåt. Sommarplaner och semester. Planering inför hösten då jag hoppas på att kunna påbörja lärarutbildningen. Och så klart börja tänka och ladda upp inför nästa valkampanj som det sannolikt blir lite mer drag i...

Snart stänger vallokalerna...

2009-06-07T18:19:00.005+02:00

Om drygt 2,5 timme stänger vallokalerna för den här gången. Vid min egen vallokal var det varken någon rusning eller direkt öde när jag i eftermiddags la min röst för ett friare och öppnare Europa. Oklart hur det egentligen ska tolkas i termer av valdeltagande... Det verkar i alla fall klart att ungefär 12% av svenska folket valt att förtidsrösta i år.

Det är i alla fall inte särskilt positivt att 25% tydligen inte vet att det är val. För all del är det bara några månader sedan siffrorna var omvända (dvs bara 25% visste att det är val), men ändå... Jag menar, hur lyckas man missa det???

Hur som helst, nu återstår bara valvakan ikväll och sedan kan man (och med det menar jag jag) fokusera på andra välbehövliga saker!

Min första debatt

2009-05-29T22:42:00.003+02:00

Idag deltog jag i min första politiska debatt. Det var John Bauer-gymnasiet som arrangerade och vi var representanter från fyra olika partier som deltog. Förutom jag själv för folkpartiets räkning fanns även kristdemokraterna, socialdemokraterna och piratpartiet på plats.

Självklart stod Europafrågorna högt på dagordningen med bara någon vecka kvar till valdagen, men också IPRED, FRA-lagen, integritetsfrågor och ideologi fick en del utrymme.

Här finns också en liten notis med en bild från ljushallen där vi höll till. Det bara benet som skymtar i högerkanten är mitt. :-)

Idag öppnar förtidsröstningen

2009-05-20T22:49:00.004+02:00

Idag öppnade förtidsröstningen inför EP-valet. Det är för all del bra att den möjligheten finns, men jag tror nog faktiskt att jag vill gå till vallokalen på valdagen och rösta... Det må vara konservativt och traditionellt och tråkigt men på någon punkt måste man ju få vara det också...eller? Jag har i alla fall hämtat en del kampanjmaterial idag. Mer info om fp:s kandidater och ställningstaganden finns på kampanjwebben.

Annars fortsätter debattinlägg som är allt ifrån bara konstigt, till underhållande eller faktiskt riktigt vettiga att dyka upp här och var. Jag är lite osäker på vilken kategori jag ska placera Tim Nilssons förslag på SVT Opinion om att lösningen på alla problem med EU-samarbetet är att slänga ut Frankrike i.

Den här intervjun med Sören Wibe däremot är konstig på alla möjliga sätt... Det påstås att Sören Wibe vill vara Norrlands röst i EU. Vad skulle det vara för politiska frågor som alla norrlänningar är helt överrens om? Vilka är Norrlands intressen som vi alla är överrens med varandra (men tydligen inte med någon annan) om? Varför skulle jag som liberal norrlänning självklart ha mer gemensamma intressen med Sören Wibe (eller för den delen en sverigedemokrat från Jämtland) än med en annan liberal från Malmö eller för den delen Tyskland? Och vad menas egentligen svaret i den sista paragrafen? Vi ska ha kvar medlemskapet men inte i det EU som finns? Grundstommen i hela fredsprojektet EU är den inre marknaden, hur ska den fungera utan några överstatliga regelverk? Och framförallt varför vill Sören Wibe ha mandat för att sitta i en församling vars uppgift är att besluta om överstatliga regelverk om han tycker att inga sådana ska få finnas? Och varför ställer inte journalisten den sista av frågorna till honom? Märkligt alltihop...

tant gredelin svarar.... ett par dagar försent....

2009-05-20T16:16:00.002+02:00

Well, det värsta och det bästa med romance tycker jag går hand i hand, de flesta är så corny att man bara vill dö av också är de ganska förutsägbara. Man vet att hjälten och hjältinna får varandra i slutet.

Att de är corny är bra för att ibland är det precis just det man vill ha, en hel masa fånerier kan faktiskt göra en på bra humör men om man inte är på humör är inget så vidrigt och tråkigt som en smaskig Nora Roberts. Det faktum att man vet hur det ska sluta är på samma sätt, man kan tryckt läsa vidare och få det man vill ha, ett lyckligt slut, eller så blir man helt galen av att det är så himmla förutsägbart om man är på fel humör.

Karaktärer ja... jag insåg att de jag gillar bäst är två stycken ur Lois McMAster Bujolds böcker där Dag Redwing och Fawn Bluefield är så himla fantastiska och deras saga så himla hjärtknipande vacker att man önskar man fick vara henne. Det andra Bujold paret är Lord Aral Vorkosigan och Cordelia Naismith och deras fantastiska äventyr strans sata och jagade på en främmande planet. Om jag skulle vilja byta med Fawn, skulle jag villja vara Cordelia. det tredje paret är väl inte kanske romance men jag har alltid gillat Howl och Sohpie i Howl´s moving castle, ända sedan jag var liten och läste den för första gången. Valet har varit ganska tufft tycker jag, med flera utmanare inte främst manliga hjältar ur Jane Austen även om en av mina favoriter där är kapten Wentworth, Eric ur Sookie böckerna fans med på listan och en hel hög brittiska lorder ur en massa andra böcker så blev det tre gamla favoriter till sist.

Jag är stormförtjust i rädda värden och bli kära böcker då får man all rolig action uppblandat men en massa trevlig och smaskig romantik. Annars drar jag nog ganska mycket mot klassisk chicklitt när det gäller handling och företelser.

Psykiskt beroende

2009-05-19T18:19:00.007+02:00

Med anledning av en diskussion som kom upp under gårdagens studiecirkelsammankomst har jag ägnat en stund åt att leta lite information om narkotikaklassade preparat. Och jag måste säga att jag inte begriper mig på begreppet "psykiskt beroende".

T.ex. skriver Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning på sin hemsida om LSD att:

Fysiskt beroende av LSD är inte känt. Däremot ger drogen troligen ett psykiskt beroende; drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta.

Om ett "psykiskt beroende" är något som "blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter" kan alltså precis vad som helst betraktas som beroendeframkallande? Böcker, tv-serier, ett föreningsengagemang, en religion, en politisk ideologi, vilken hobby som helst, osv. Eller är det bara sådana saker som betraktas som, i någon mening, dåliga som man blir "psykiskt beroende" av? Jag har annars alltid uppfattat beroende som ett medicinskt tillstånd som genererar påtagliga abstinenssymptom när man avstår (oavsett om det är av fritt val eller pga tvång)...

Om någon har bättre koll än mig på det här så skulle ett klargörande av vad begreppet egentligen handlar om uppskattas för baserat på vad jag kunnat hitta om det hittills så låter det mest konstigt.

Avgjort

2009-05-17T08:58:00.002+02:00

Så var det avgjort för den här gången. Norge tog hem första platsen och slog poängrekordet med rejäl marginal. Jag kan leva med att Norge vann, det var en av de bättre låtarna i startfältet, men så överlägset...? Om inte annat så förstörde det spänningen. Det stod ju klart på ett ganska tidigt stadium hur det skulle gå. Mina favoriter som jag nämnde igår, Bosnien och Armenien, slutade båda 10-i-topp (9:onde resp. 10:onde plats).

Nu när det är avklarat är det dags att fokusera framåt, på nästa stora europeiska arrangemang. Nämligen valet till Europaparlamentet. På onsdag öppnar förtidsröstningen!

Finaldags

2009-05-16T20:15:00.003+02:00

Jag känner mig ganska populärkulturell idag och kan nu konstatera att om ungefär en halvtimme är det nu dags. Finalen i Eurovision Song Contest 2009 går av stapeln i Moskva. Startfältet kan hittas här.

Tror det är ett ganska säkert tips att Sveriges 12:a i år kommer att gå till Norge (igen). Mer oklart vem som vinner. Själv tycker jag nog faktiskt bäst om Bosniens bidrag...eller kanske Armenien. Men vi får se hur det går, snart är det dags!

Tant blå avger sina svar om romancelitteraturen

2009-05-16T13:33:00.003+02:00

Det verkar som om ingen av oss klarade att presentera ett svar på den senaste utmaningen inom utsatt tid. Själv somnade jag ifrån alltihop igårkväll och var säker på att jag skulle vara den enda som inte presterat något svar, men tydligen blir mina svar de första...

1. Den första frågan handlade om vad som är det bästa respektive det sämsta med romancelitteratur.

Det sämsta är utan tvekan omslagen! Här var det tänkt att jag skulle lägga in några bilder med exempel på helt förskräckliga omslag ur min egen bokhylla, men någon har gömt eller ätit upp sladden så det går inte att flytta över fotot från mobilen till datorn.

Det bästa skulle jag nog säga är variationen. Vid första anblicken kan det tyckas vara en genre med ett ganska begränsat tema, men det kunde inte vara längre från sanningen. Hjälten kan vara advokat för ett stort företag som vill köpa upp hela kvarteret där den lilla hattaffären hjältinnan ärvt efter sin mor ligger och riva allt för att bygga ett nytt köpcentrum. Eller hjältinnan som guvernant/hushållerska och hjälten som husets herre, gärna med ett spöke eller en mentalsjuk före detta fru med i bilden. Eller varför inte en valkyria och en vampyr som deltar i en skattjakt efter övernaturliga föremål? Tidsresenärer, cowboys, pirater, harem, slott, spöken, häxor, varulvar, arvtagerskor, sjuksköterskor, grevinnor på obestånd, dolda identiteter, missförstånd, kidnappningar, yrkesmördare och stora hemligheter är alla vanliga fenomen som kan förekomma i nästan vilka konstellationer som helst.

2. I centrum för romanceberättelsen står alltid paret och det är de enskilda karaktärerna som den andra frågan gällde. Vilka 3 karaktärer ur romancelitteraturen som man känner lite extra starkt för. Det har verkligen varit jättesvårt att välja. Det hade kanske varit lättare att utse de man (eller i alla fall jag) avskyr mest innerligt, som Richard från Laurell K Hamiltons Anita Blake-böcker. Hur som helst, here goes...

2a) Det första valet var inte fullt lika svårt som resten. Med tanke på att Pride and Prejudice av Jane Austen är en av mina absoluta favoritböcker, alla kategorier, så är det så klart också så att Elisabeth Bennett och mr Darcy ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Hon må vara ung och naiv och han kanske saknar social kompetens, men de är båda intelligenta människor med hjärtat på rätta stället.

2b) Av någon anledning har jag verkligen fastnat för Diana Gabaldons Outlander-serie. Claire (sjuksköterska från 1940-talet) må irritera mig till vansinne ibland med sina ogenomtänkta galenskaper, men allt det andra...miljöerna, äventyren, karaktärsgalleriet, och (let's face it) hjälten, Jamie Fraser, har fångat mig. Bildad skottsk adelsman med ett pris på sitt huvud under och efter Bonnie Prince Charlies uppror mot engelsmännen (mitten av 1700-talet för den som inte kan sin skottska historia...och ja, det innebär att tidsresor är inblandade).

2c) Jamie Vegas från Kelley Armstrongs Women of the Otherworld-serie är också något av en favorit. Hon är inte lika ung och oerfaren som de flesta andra hjältinnor och hon har en ganska realistisk uppfattning om sina egna förmågor. Hon inbillar sig varken att hon är briljant på saker hon inte kan eller att hon är värdelös på sånt hon är fantastisk på. Dessutom är hon ganska lättsam och underhållande. (Hon påminner mig också lite om en annan favorit, Surreal SaDiablo från Anne Bishops Dark Jewels-serie...fast Jamie Vegas är ett tv-medium och en sann necromancer (mer i betydelsen andebesvärjare än svartkonstnär), inte en prostituerad lönnmördare som Surreal.)

3. Slutligen så gällde det 3 scenarion ur den klassiska romancelitteraturen som är lite extra tilltalande. Det var nästan svårast eftersom det helt och hållet beror på hur konceptet används om det blir bra eller inte. Men visst finns det vissa varianter som är mer tilltalande än andra (när de används på ett bra sätt).

3a) Jag uppskattar när det finns något mer som är centralt i boken än själva kärlekshistorien. Äventyr, gärna med något slags tävlingsmoment i stil med den övernaturliga, våldsamma och ganska grymma skattjakt som utgör bakgrunden för historien om Kaderin the Coldhearted och Sebastian Wroth (och till viss del även Mariketa the Awaited och Bowen Mac Rieve) i Kresley Coles Immortals after Dark-serie kan vara ett bra alternativ.

3b) Jag är ganska förtjust i den onda styvmodern (eller mostern, fastern, systern, etc) när hon görs på ett bra sätt. Den lögnaktiga, manipulativa intrigmakerskan som är så tröttsam i verkligheten kan verkligen vara helt fantastisk och oerhört underhållande i litteraturen (eller på film eller i tv för den delen).

3c) Hjältinnan på flykt med hemlig identitet (oftast undan ett oönskat äktenskap eller någon annan typ av krav från familjen) är en variant som aldrig upphör att fascinera oavsett om hon rymmer med pirater, cirkusen, rodeon eller bara på egen hand och snabbt blir tillfångatagen endera av hjältens underlydande armé, hans rövarband eller bara han själv alternativt av ärkeskurken som också försöker förföra henne, säljer henne till ett harem eller på annat sätt ställer till med förtret.

Eurovision Song Contest har börjat

2009-05-13T18:49:00.002+02:00

Igårkväll genomfördes den första semifinalen i årets upplaga av Eurovision Song Contest och Malena Ernman kvalificerade sig till lördagens final. Sällskap dit får hon av Turkiet, Israel, Rumänien, Island, Finland, Portugal, Malta, Bosnien och Armenien.

Annars så har den polske prästen Ksawery Knotzs nyligen fått en bok publicerad med titeln ”Sex, as you don't know it”. Aftonbladet beskriver den som en "handbok för troende par som söker inspiration i den äkta sängen".

Ganska spännande att det sker i Polen samtidigt som en brittisk kvinna fått problem med rättsväsendet pga att hon är för högljudd när hon har sex, i sitt eget hem. Helt vansinnigt!

Den fria aborträtten

2009-05-12T15:32:00.003+02:00

Att fri abort betyder just fri abort och att varje enskild kvinna själv bestämmer om, och i så fall varför, hon vill genomgå en abort verkar fortfarande vara allt annat än självklart. Frågan aktualiserades i vintras när en kvinna två gånger begärt abort när hon fått veta att fostren hon bar på var flickor. Nu har i alla fall (enligt Expressen) Socialstyrelsen slagit fast att det inte är ett giltigt skäl att neka abort.

Visst är det sorgligt om enskilda kvinnor anser fostrets kön vara väsentligt på något sätt när beslutet ska fattas. Men om varje människa själv äger rätten till sin egen kropp och därmed rätten att bestämma över den, och vi dessutom använder det som motiv till att alls acceptera rätten till abort, då måste ju alldeles självklart den rätten gälla fullt ut. Det vill säga varje kvinna måste få välja själv oavsett vad som är anledningen till hennes val.

Alliansdag med Europatema

2009-05-11T17:24:00.004+02:00

Idag genomfördes en Alliansdag i kommunen med Europa och det stundande EP-valet som tema. Deltog gjorde för folkpartiet Cecilia Wikström, för centerpartiets räkning Abir Al-Sahlani, för kristdmokraterna Ella Bohlin och för moderaterna Håkan Gilmark.

Förmiddagen tillbringade partierna var för sig med sina kandidater vilket innebar kulturaktiviteter för folkpartiet eftersom kulturen är en av Cecilia Wikströms (och Solveig Hellquists, vår riksdagsledamot från länet) hjärtefrågor. Efter lunch samlades alla på Arken för en utfrågning av kandidaterna där Sven Lindblom fungerade som samtalsledare. Den av kandidaterna som imponerade mest på mig personligen var utan tvekan Abir Al-Sahlani. Hennes konsekvent liberala och frihetliga förhållningssätt och starka engagemang för den enskilda människans rättigheter kombinerat med en ganska avslappnad stil kändes väldigt tilltalande.

Mindre imponerande var att gymnasieskolorna i kommunen inte visade det minsta intresse för aktiviteten. Förstahandsvalet av lokal hade egentligen varit på någon av skolorna, men det accepterades inte och inte ens någon av samhällsklasserna kom för att lyssna, analysera och ifrågasätta. Ganska sorgligt att man inte utnyttjar ett sånt här tillfälle att lära sig mer om och diskutera kring hur vår demokrati fungerar i praktiken.

bäverjävlarna, grodor och all annan skit....

2009-05-10T17:15:00.003+02:00

En ganska intressant helg bestående av en massa märkliga kontraster, en timme i stan följs upp av en timme i skogen spanades efter bävrar och grodor och en lördagskväll men en glatt nynandes lillebror och kortspel med mor istället för den halvt om halvt planerade spriten och krogen. De skön sjungande syskonen lär dock inte bli en hit!

Gillade bävrarna, nästa gång jag åker dit ska jag sitta upp på berget och spana efter dom hela natten, lillebror kan få följa med om han är tyst och jag hoppas att tant blå och mamma också vill se bävrarna, resten ska jag spara tills jag har någon aning om hur och vad...

En ny bloggutmaning!

2009-05-08T21:19:00.003+02:00

Som bekant fick jag hem bokpaket igår och har med anledning av det beslutat att utlysa en ny bloggutmaning. Temat den här gången blir romancelitteratur och jag vill nu veta:

1. Vad är det bästa respektive det sämsta med romancelitteratur?

2. Vilka är de tre hjältar/hjältinnor från romancelitteraturen som din...ehm...ditt hjärta...klappar lite extra för? ;-)

3. Vilka är de tre scenarion ur romancelitteraturen du helst drömmer dig bort till/tilltalas mest av?

Så...fundera, gör dina val och glöm inte bort att motivera. En vecka är väl ganska lagom lång tid att tänka?

Sex, samtycke och demokrati

2009-05-08T20:42:00.003+02:00

En ny dag och sexköpsdebatten rasar vidare lite varstans. Även om jag har tagit upp frågan i några tidigare inlägg och länkat till massor av debattinlägg så har jag inte formulerat något eget resonemang om frågan tidigare. Det känns som att det kanske börjar vara dags för det nu.

Det här med sex blir ofta komplicerat och svårt när man ska göra generella gränsdragningar som också ska hålla för avvägningar i konkreta, enskilda fall. Det finns ju oändliga variationer och preferenser. Människor har sex på alla möjliga olika sätt och av alla möjliga tänkbara anledningar. Så var gör vi vanligen gränsdragningen? Jo, i vanliga fall, så länge inga pengar är inblandade, så brukar de allra flesta av oss vara överrens om att acceptabelt sex är sex som försiggår mellan samtyckande vuxna. Punkt. Så länge alla inblandade parter är med på allt som sker så är det och ska det vara ok (i alla fall i lagens mening). När någon inte vill, utan blir tvingad till sex mot sin vilja, så kallar vi det för våldtäkt. Vi åtalar och dömer den eller de som är skyldiga till övergreppet om det kan bevisas att ett brott begåtts. Och vi har ambitionen att försöka hjälpa den som blivit utsatt att bearbeta det som hänt. Ibland är gränsdragningarna inte helt lätta att göra och ibland är bevisläget allt annat än entydigt. Men jag har hittills aldrig hört någon anföra det faktum att våldtäkter och övergrepp på både vuxna och barn begås eller svårigheter att veta när uppsåt eller reellt samtycke verkligen föreligger som argument för att förbjuda sex helt och hållet. (Och jag räknar inte riktigt med att det ska ske i första taget heller.)

Därför måste jag erkänna att jag har oerhört svårt att förstå varför så många människor som i de flesta andra sammanhang är vettiga, sansade och rationella individer helt plötsligt blir fullständigt irrationella för att pengar inkluderas i ovanstående ekvation. Av någon anledning måste allt sex där pengar byter händer vara förbjudet pga att det förekommer våldtäkter och övergrepp. Av någon anledning påstås det vara mycket svårare att veta säkert om den enskilda kvinnan har valt sexet när pengar byter händer än när pengar inte gör det. (Och ja, av någon anledning tycks det bara vara intressant att ifrågasätta om den kvinnliga sexsäljaren har gjort ett självständigt val. Om de män som säljer sex anses mer kapabla att göra självständiga val eller bara inte betraktas som intressanta eftersom de inte passar in i förklaringsmodellen där Kvinnan är offer för den Manliga Sexualiteten är mer oklart.) Helt plötsligt anses det rimligt att lägga sig i när, var, hur och med vem människor väljer att ha sex på ett sätt som inte accepteras så länge det är andra värden än de ekonomiska som överförs.

För mig är det fullständigt självklart att alla former av sex som försiggår mellan samtyckande vuxna ska vara helt acceptabla precis som när det gäller alla andra former av interaktion mellan människor. Däremot ska alla former av tvång och övergrepp kraftfullt bekämpas och den som utsatts för övergrepp ska självklart kunna få hjälp och stöd. Den enskilda människans eget val måste alltid vara den grundläggande utgångspunkten, inte huruvida det är pengar, kärlek eller något annat värde som överförs mellan parterna.

Om man inte accepterar det som grundläggande utgångspunkt utan anser sig veta bättre hur andra människor ska leva sina liv, då börjar jag undra hur man får det att gå ihop med konceptet demokrati. Hur blir det alls meningsfullt att prata om demokrati om man godtyckligt kan avfärda de val människor gör med att de inte förstår sitt eget bästa? Är det bara sexsäljare som inte är kapabla att välja sina egna liv eller finns det fler grupper? Och hur rättfärdigar man att de ska ha den demokratiska rätten att delta i styret av landet och kommunen om man inte ens anser att de är kapabla att styra sina egna liv? Eller gör man inte det? Jag får det i alla fall inte att gå ihop.

Bokpaket och lite mer sexköpsdebatt

2009-05-07T16:40:00.005+02:00

Idag fick jag hem båda bokpaketen jag beställde förra veckan så nu har jag massor av spännande saker att läsa som väntar på mig. Med tanke på vilken uppståndelse det blivit kring sexköplagen* så känns det ganska rimligt att det första jag läser ur paketen blir Petra Östergrens Porr, horor och feminister.

Annars är Sarah Wendell och Candy Tans Beyond Heaving Bosoms definitivt läsning jag ser fram emot. En seriös analys av romancelitteratur där baksidestexten bland annat utlovar diskussion av:

- The heroine's irresistible Magic Hoo Hoo and the hero's untameable Wang of Mighty Lovin'

- Sexual trends. Simultaneous orgasms. Hymens. And is anal really the new oral?

- Romance novel cover requirements: man titty, camel toe, flowers, long hair, animals, and the O-face

- Are romance novels really candy-coated porn or vehicles by which we understand our sexual and gender politics?

Och det är såklart också litteratur ur genren som finns med i bokpaketen. Framförallt kännde jag att det var dags att se vad som egentligen är grejen med hela cowboy-vurmen i mycket romancelitteratur. Helt slumpmässigt blev det Lorelei James Long Hard Ride som får stå för min introduktion till konceptet. Jag väntar mig någon slags hyllning till manlighetsideal i stil med Zeb och Luke Macahan i den gamla klassiska tv-serien, men man vet aldrig. Jag återkommer i frågan...

Övrigt innehåll i de här bokpaketen var: Bone Crossed av Patricia Briggs, Kroppsmaskinerna av Alexander Bard och Jan Söderqvist, Relentless av Lauren Dane och Klassisk feminism av Louise Persson. Sammantaget en rätt spännande blandning som jag nu omedelbart ska sluta skriva om och börja läsa av istället.

* Flera länkar till olika debattartiklar, intervjuer och radiodebatter finns i mitt blogginlägg från igår. Sedan dess har bland annat Cecilia Wikström och Alexander Bard debatterat frågan i Kvällsöppet i TV4 igår, flera nya debattartiklar har publicerats på Politikerbloggen (bl.a. av Alexander Bard och LUF-ordföranden Frida Johansson Metso) och SVT opinion (bl.a. av Mattias Ericson och Hanna Wagenius) och frågan diskuterades i Kvällspasset i P3 igårkväll. Dessutom kommer den att tas upp i kvällens Debatt i SVT.

Den svenska sexköplagens vara eller icke vara

2009-05-06T21:40:00.003+02:00

I dagarna har den svenska sexköplagen blivit högaktuell sedan CUF:s stämma häromdagen röstade igenom Hanna Wagenius motion om att ta ställning emot lagen. Det verkar som om den även kommer dyka upp på LUF:s stämma till hösten (och är inte Politikerbloggens rubriksättning kreativ så säg).

Frågan diskuteras också flitigt på olika håll i veckan. Bl.a. så har Birgitta Ohlsson debatterat den med Susanne Dodillet i P1 och med Hanna Wagenius på Politikerbloggen. Per Pettersson, LUF Storstockholm, och Jenny Sonesson, ordförande i Liberala Kvinnor, har diskuterat lagen i P1. Den kommer också diskuteras i ytterligare debattprogram i såväl radio som TV de närmaste dagarna.

Jag skrev lite om ett av argumenten som används i debatten i det här blogginlägget, men överlag så tycker jag att Hanna Wagenius sammanfattar frågan väldigt bra i den här repliken.

Form vs. innehåll

2009-05-02T11:38:00.004+02:00

Med anledning av gårdagens datum så har jag funderat en del på det här med form och innehåll. Högtidlighållandet av 1:a maj känns som ett klart exempel på en företeelse där form får gå före innehåll. I mer eller mindre 70 års tid har (s) suttit i regeringsställning i Sverige även om de inte gör det för ögonblicket. Det har aldrig hindrat arbetarrörelsen med ledande (s) politiker i spetsen från att ge sig ut och demonstrera till 1:a maj. Demonstrera mot vaddå kan man fråga sig. Under den här mandatperioden och särskilt i år med global lågkonjunktur hade man ju därför kanske kunnat förvänta sig något utöver det vanliga men det blev bara samma vanliga. Dock med skillnaden att krav på partiledningens avgång framförts ur de egna leden. Vad är egentligen motiven till att behålla 1:a maj som röd dag i almanackan?

Det är alltid relevant att fundera över hur och varför vi egentligen gör saker, både i politiken och i våra privatliv. Fyller det någon funktion? Är det ändamålsenligt utformat? Och är det effektivt? Eller gör vi saker bara för att? Är det mer form än innehåll?

Det är ett av motiven bakom mitt beslut tidigare i veckan att lägga bort etiketten feminist. För att formen (begreppet, etiketten) inte får bli viktigare än innehållet, ställningstagandet att människor själva ska betros med ansvaret att själva välja sina egna liv. Javisst, det finns givna förväntningar, föreställningar och stereotyper kopplade till kön och belöningar och bestraffningar som följer av hur man förhåller sig till dessa normer. Det finns också givna förväntningar, föreställningar och stereotyper med tillhörande belöningar och bestraffningar kopplade till en massa andra grupptillhörigheter (ålder, etnicitet, socio-ekonomisk status, utbildningsnivå, sexuell läggning, yrkesval, politisk och religiös övertygelse, om man bor i glesbygd eller storstan, osv). I vissa fall känner vi oss trygga och bekväma med förväntningarna en viss etikett eller grupptillhörighet för med sig och andra gånger finns det en ganska tillåtande attityd till att förhålla sig fritt till förväntningarna och så långt är ju allt bra. Men ibland upplever vi förväntningarna som begränsande och kvävande. Och det är ju egentligen först där problemet uppstår, när etiketten eller förväntningarna, blir begränsande, hämmande eller kvävande. När vi slutar betrakta kategorier och etiketter som ett beskrivande verktyg som genom generaliseringar hjälper oss att göra världen begriplig och hanterbar. När vi istället börjar KRÄVA att människor vi satt en viss etikett på SKA uppfylla alla de förväntningar vi har på den gruppen eller etiketten.

För att med ett praktiskt exempel klargöra vad jag menar så är det alltså i sig inte något större problem om män generellt sett är fysiskt starkare än kvinnor. Det är bara statistik, en beskrivning av ett generellt tillstånd, och innebär heller inte att alla män är fysiskt starkare än alla kvinnor. Det blir problematiskt först när kvinnor som har den nödvändiga styrkan för någon given uppgift ändå sorteras bort för att hon är kvinna och därmed förutsätts vara svagare alternativt ändå "släpps in" men på ett värderande sätt betraktas som "okvinnlig". Eller när män som saknar den nödvändiga fysiska styrkan för en given uppgift betraktas som mindre värda eller "omanliga". Dvs när man slutar använda kategorierna som generaliserande deskriptiva och istället börjar använda dem som deterministiskt normativa.

Samma problem finns kring många typer av kategorier, vissa yrkeskategorier eller socio-ekonomiska grupper förväntas ha en given politisk övertygelse. Att vissa politiska övertygelser är vanligare inom vissa socio-eknomiska grupper är i sig bara statistik. När man däremot börjar tvångsansluta fackligt anslutna till ett visst parti eller betrakta personer inom den egna socio-ekonomiska gruppen som inte delar den politiska övertygelsen som förrädare eller liknande för att de inte lever upp till förväntningarna så har man gjort kategorin till deterministiskt normativ och därmed finns ett problem.

Det är också där det huvudsakliga problemet i Sverigedemokraternas syn på "svenskhet" och svensk kultur ligger. Visst är det så att det finns vissa traditioner, beteenden, värderingar, osv som är vanligare än andra i Sverige. Och visst ska det vara fritt fram att elda till Valborg, engagera sig i ideella föreningar, hålla sig med något slags sekulärt lutherskt kristen moral, rösta på socialdemokraterna, lyssna på ABBA, spela på hästar, tillbringa semestern ute på landet eller vad man nu vill inkludera i definitionen av svensk kultur. Problemet uppstår när man vill göra etiketten svensk både statisk och deterministiskt normativ. När det i någon mening typiskt svenska inte längre bara ska vara en generaliserande beskrivning av vad som råkar vara vanligast just nu utan vill göra det till ett tvång som ska gälla för alla i framtiden också. Jag har levt hela mitt liv i Sverige (med undantag för några veckors utlandsresor då och då) och huvudsakligen i bostadsområden, skolor och arbetsplatser som varit dominerade (men inte uteslutande bestått) av s.k. etniska svenskar. Trots det har jag aldrig stött på någon som uppfyller hela stereotypen. Så var ska gränsdragningen göras? Vilka kriterier ska vara viktiga om svenskhet ska användas politiskt? När är man tillräckligt svensk för att passa in i sd:s Sverige? Det är en fråga som har ställts lite då och då men som aldrig får något begripligt svar utan bara en massa godtyckligt svammel om att "det märker man" eller att det skulle vara så självklart att det inte behöver identifieras.

Kombinationen av de här exemplen leder mig till en annan intressant iakttagelse. För några år sedan skrev Aftonbladet om hur en skola i Kiruna censurerat bort den bild av tjejer med bar överkropp och hockeyutrustning som man godkänt från avgångsklasserna flera år i rad tidigare så länge det var killar på bilden. Där kan man förstås omedelbart se kopplingar till kön, äganderätten till den egna kroppen och synen på sexualitet. Att mäns kroppar, nakenhet och sexualitet är något normalt medan kvinnokroppen och kvinnors nakenhet och sexualitet ständigt problematiseras. Men jag gör en annan tolkning också med anledning av en liknande situation som Tant röd berättade om från skolan där hon jobbar.

Där hade eleverna i en av klasserna kommit överrens om att de vita eleverna i klassen skulle måla sig svarta och de svarta eleverna måla sig vita. De hade först fått det godkänt också, förbereder sig, kommer ut och ska ta bilden och blir då stoppade av klassföreståndaren med motiveringen att det skulle vara rasistiskt. Vad består då likheten mellan de här situationerna i? Jo, i båda fallen handlar det om unga människor med en respektlös inställning till våra traditionella och stereotypa föreställningar om givna kategorier som hindras av de vuxna från att utmana själva de stereotyper som upplevs som problematiska. Tjejerna i Kiruna förvägras rätten att utmana och driva med den traditionella könsrollen att nakenhet bara är ok (och rentav roligt) för killar eftersom den deterministiskt normativa föreställningen om nakenhet och kön är att nakna kvinnor alltid är offer. Föreställningen om att nakna kvinnor alltid är offer används alltså till att hindra kvinnor från att erövra rätten att själva bestämma över sin nakenhet?

Samma sak med ungdomarna som ville göra en grej av att de inte hade samma hudfärg och inte upplevde det som något problematiskt. Men för klassföreståndaren blev det väldigt problematiskt eftersom den traditionella föreställningen om ras (eller etnicitet eller hudfärg eller vad man nu vill använda för begrepp) är att det per definition är rasism och problematiskt att alls fästa någon uppmärksamhet vid att någon slags olikheter eventuellt kan finnas. Så ungdomarna tilläts inte utmana föreställningen om ras som något problematiskt eftersom de vuxna (eller i alla fall några av de vuxna) betraktar ras som något problematiskt.

Visst har vi hamnat i en ganska märklig situation när allt fler av de vanliga problemen som uppstår kring försök att motarbeta intolerans och förtryck mellan olika grupptillhörigheter blir de här cirkelresonnemangen?! När kampen mot intolerans och förtryck självt blivit en del i förtycket. Då kan man verkligen prata om att det har blivit viktigare med form än med innehåll. Viktigare att hålla fast vid en etikett än det är att etiketten faktiskt står för något meningsfullt.

Ett annat ganska kontroversiellt ämne där det kan vara läge att börja fundera över form och innehåll gäller synen på droger. Är t.ex. förbudslagstiftning med hårda straff det mest effektiva sättet att komma tillrätta med missbruksproblematik? Jag är själv inte jättekunnig på området, men jag tvivlar. Om det vore fallet skulle väl inget problem finnas längre. Eller? Kanske är det dags att byta perspektiv och i högre utsträckning fokusera på skademinimering?

1:a maj, EP-val och studiecirkel

2009-05-01T12:02:00.007+02:00

Idag är det 1:a maj. Av tradition arbetarrörelsens stora högtidsdag. Med tanke på global lågkonjunktur, Alliansregering och dessutom valår så hade man kanske kunnat tänka sig att krafttag skulle tas för att verkligen samla rörelsen och mobilisera inför valet. Istället kräver 31 fackliga klubbordföranden att Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin, m.fl. i toppen ska avgå.

Det är alldeles uppenbart att EP-valet inte tas på något större allvar och då är det ju inte heller konstigt att siffrorna i opinionsmätningen (den första jag hört talas om hittills) ser något annorlunda ut än för inrikespolitiken.

I veckan som kommer ska vi ha den fjärde träffen i studiecirkeln "Örnsköldsvik i Europa" om EU och dess inverkan i vår vardag. Första träffen handlade ganska allmänt om vilka bilder och föreställningar av, attityder till, EU vi bär med oss. Vi tittade också lite på hur mandatförhållandena ser ut, vilka partigrupperna är och sånt. Andra träffen handlade om euron och resulterade också i att vi efteråt skrev en motion till kommunfullmäktige om att införa euron som parallell valuta i kommunen. Senast pratade vi om EU:s inverkan på kommunpolitiken och i våra egna privatliv. Härnäst är det dags att prata om demokratiaspekten, då kommer frågor om valdeltagande, legitimitet och Lissabonfördraget att vara huvudfokus.

Inte längre feminist

2009-04-28T13:12:00.004+02:00

I ganska precis 10 års tid har jag kallat mig för feminist. Med det har jag framförallt menat att jag anser att alla bör ha samma rättigheter, samma möjligheter att själva välja sina egna liv och samma skyldigheter och ansvar för de val man gör (både formellt och reellt) oavsett kön (eller ålder, etniskt ursprung, fysisk förmåga, politiska, religiösa eller sexuella preferenser, osv). Idag lägger jag bort den etiketten. Motiveringen till det kan göras väldigt kort eller väldigt utförlig.

Kort: jag upplever inte att feminismen som ideologi eller politisk rörelse jobbar för det jag står för.

Om jag ska utveckla det så kan man säga att jag upplever att feminismen helt har gått vilse och på många sätt blivit kontraproduktiv. Man pratar om patriarkala strukturer men förstår många gånger inte längre vad det betyder. Patriarkala strukturer betyder inte att män som grupp förtrycker kvinnor som grupp. En patriarkal struktur innebär att en liten grupp individer (som för all del vanligen är män t.ex. byäldste, familjeöverhuvud, etc) kontrollerar livet och villkoren för alla andra, både män och kvinnor. Det jag upplever att den moderna feminismen jobbar för är inte att bryta kontrollen och låta alla själva välja sina egna liv utan att byta ut den lilla gruppen som kontrollerar. Att byta ut det befintliga begränsande och moraliserande regelverket mot ett helt annat men ändå lika begränsande och moraliserande regelverk.

Varför är det självklart bättre att tvinga alla kvinnor att yrkesarbeta än det var att tvinga alla kvinnor att stanna hemma med sina barn? Varför anser sig välmenande moraliserande feminister att de ska ha rätt att bestämma vad som är (eller inte är) acceptabelt sexuellt beteende för samtyckande vuxna? Varför är våld inom nära relationer bara ett samhällsproblem om det har en manlig förövare och ett kvinnligt offer? Hur blir kvinnors (eller mäns, eller människors) liv och villkor bättre av att kvinnor konsekvent utmålas som mindre begåvade, hjälplösa, obeslutsamma offer som behöver få livet tillrättalagt åt sig eftersom de inte är kapabla att själva göra sina egna val? Hur ökar min frihet att välja mitt liv av att en självgod, moraliserande grupp som reglerar min tillvaro ersätts av en annan lika självgod, moraliserande grupp som vill reglera min tillvaro lika hårt men bara med en annan uppsättning regler?

Och vi ska inte ens tala om hur många feminister som i det ena andetaget häver ur sig att alla de sätt män i Sverige missgynnas av befintliga samhällsstrukturer och regelverk är oväsentliga eftersom män i ett globalt perspektiv är gynnade av rådande strukturer. I nästa andetag heter det däremot att vi behöver kvotera in kvinnor i svenska bolagsstyrelser och göra särskilda insatser för att öka andelen kvinnliga företagare i Sverige. Är inte svenska kvinnor också en gynnad grupp i ett globalt perspektiv?

Nu ska det här såklart inte tolkas som att jag tycker att ”någon annan har det sämre någon annanstans” är ett bra argument för att inte göra någonting åt problemen som finns här och nu. Men det innebär att jag nog faktiskt tycker att det är viktigare att göra något åt det faktum att allt fler pojkar inte klarar skolan än det är att fler kvinnor får sitta med i bolagsstyrelser. Att det är dags att vi ger samma hjälp och stöd åt alla som utsätts för våld i en nära relation oavsett kön på vare sig offer eller förövare. Att det är hög tid att vi börjar betrakta pappor som fullvärdiga föräldrar med allt vad det innebär (från individualiserad föräldraförsäkring, vårdnad och umgängesrätt till attityder om ”duktiga” pappor som ”hjälper till” med att hämta sina barn på dagis). Att vi inte bara uppmärksammar att fler unga tjejer mår dåligt och skär sig själva utan att vi också ser att det är ett problem att dubbelt så många män som kvinnor tar livet av sig.

För mig är det alldeles självklart att målet måste vara att alla människor ska ha så stora möjligheter som möjligt att själva välja det liv de vill leva. Det står sedan var och en fritt att privat moralisera hur mycket man vill över någon annans livsval. Det är fritt fram att tycka och tänka och säga vad man vill i en liberal demokrati. Men de personliga preferenserna har inte i politiken, i våra gemensamma regelverk, att göra. De är just personliga preferenser och därmed individens val. Jag anser mig inte ha rätt att upphöja alla mina personliga preferenser till allmän lag och tvinga alla andra att leva efter dem och har heller ingen lust att leva mitt liv efter någon annans personliga preferenser.

Alltså lägger jag bort etiketten feminist som inte funkar för mig längre. Fler har upptäckt den här problematiken och laborerat med olika begrepp som humanist eller för jämlikhet. Jag vet inte hur meningsfullt det egentligen är med alla dessa etiketter. Ibland kan de nästan vara mer kvävande och missvisande än de är hjälpsamma men om jag ända ska välja en så tycker jag nog att liberal sammanfattar min inställning ganska bra.

Några länkar från veckan

2009-04-25T16:50:00.004+02:00

I veckan har jag mest varit trött och orkeslös, därav bristen på blogginlägg. Men jag har också hittat några intressanta och/eller underhållande länkar som jag nu tänkte dela med mig av.

Vi har t.ex. de här klippen från The Daily Show som handlar om det socialistiska paradiset Sverige. Helt klart underhållande! Del 1 finns här och del 2 kan hittas här.

Eller debatten om huruvida (s) tapp i opinionssiffrorna beror på att Mona Sahlin är kvinna och män endera inte kan acceptera det eller inte förstår vad hon säger.

Tycker också det börjar vara ganska tröttsamt med frågan om vem det är mest synd om. Är det mest synd om männen? Kvinnorna? 80-talisterna? 20-talisterna? Eller i klassisk tappning de fattiga barnen i Afrika? Varför kan man inte bara acceptera att det finns problem som behöver åtgärdas inom alla möjliga områden i samhället utan att behöva hänfalla till något slags verbalt skyttegravskrig om vem det är mest synd om?

Vad är en "snäll kille"?

2009-04-25T13:52:00.004+02:00

I alla möjliga sammanhang pratas det om "snälla killar". Tjejer pratar om huruvida de vill ha en "snäll kille" eller inte. Och många killar beskriver sig själva på det sättet. Jag har själv många gånger fått frågan (från både tjejer och killar) om jag vill ha en "snäll kille".

Vid första anblicken kan det ju tyckas vara något självklart positivt. Jag menar vem vill blir misshandlad, bestulen eller illa behandlad på något annat sätt? Men är det allt begreppet betyder? Räcker det att inte vara ett kräk för att betraktas som en "snäll kille"? I så fall är ju begreppet så brett att det i princip saknar innebörd.

Andra gånger får jag intrycket att den som pratar om "snälla killar" snarare menar någon som saknar (eller i alla fall inte uttrycker några) egna åsikter, värderingar och prioriteringar, som låter sin utvalda styra och ställa över allt. Kort sagt en dörrmatta.

Det tycks vara ytterligheterna och begreppet kan innebära vad som helst däremellan. Så vill jag ha en "snäll kille"? Jag har ingen aning. Jag vet inte vad det betyder. Snäll mot vem? På vilket sätt då? Under vilka omständigheter?

Romance - det skamfyllda gettot

2009-04-19T11:23:00.004+02:00

Jag hittade precis de här två länkarna till två fantastiska artiklar om...ja, hur översätter vi egentligen romance novel till svenska? Jag kommer inte på någon bra översättning just nu så romance it is.

Alla vi som någon gång med stor förtjusning läst någon bok i genren och berättat om det för någon annan (eller rentav blivit upptäckta med boken i handen!) vet precis vad författarna pratar om. Den nedlåtande, föraktfulla attityden genren ofelbart möts av (och man själv som läsare också riskerar att drabbas av). Och visst är det mycket i genren som inte förtjänar bättre (precis som i alla andra genrer), men det finns faktiskt en hel del som är bra också. Och framförallt, det är inte på något sätt nödvändigt att vara dum i huvudet för att uppskatta romanceböcker. Det är alldeles uppenbart att Beyond Heaving Bosoms måste ingå i mitt nästa bokpaket...

Berättarröst i film?

2009-04-19T10:17:00.005+02:00

Igår kväll såg jag Australia. Det här ska inte bli någon recenssion av filmen, men däremot vill jag diskutera konceptet med att använda en berättarröst i film och särskilt när den tillhör en av karaktärerna. I böcker måste det finnas någon typ av berättare, annars blir det ingen historia och då kan subjektivt berättande ur en karaktärs perspektiv bli riktigt bra om det görs rätt. Det gäller att författaren verkligen håller sig till vad det är sannolikt att karaktären skulle märka, förstå, värdera, bry sig om, känna till, osv baserat på hur han/hon i övrigt framställs (intressen, personlighet, förkunskaper, osv). George RR Martin använder sig t.ex. av konceptet på ett alldeles utmärkt sätt i serien A Song of Ice and Fire. Men oftast funkar det så klart inte lika bra. Finns det något mer irriterande än en karaktär som beskrivs ha ett hett temperament som aldrig någonsin tappar humöret? Eller beskrivs som kompetent men virrar omkring oförmögen att göra någonting rätt? Eller ska föreställa nästan läskigt smart men som missar de mest uppenbara saker och begår korkade misstag? Osv.

I film finns inte samma behov av subjektivt berättande. Vi får ju ändå, under alla omständigheter, se historien utifrån. Vi får inte följa hur någon annan uppfattar världen eller tänker kring det som händer, det som i böcker är det intressanta med konceptet, eller i alla fall har jag aldrig sett konceptet använt på det förra sättet och det senare vore bara dåligt berättande i film. Möjligen kan man säga att den historia som berättas är den karaktärens subjektiva minnesbild av vad som hände. Men inte ens det stämmer ofta eftersom filmerna tenderar att inkludera massor av saker som berättarkaraktären (som av någon anledning ofta är/var ett barn) inte var med om, inte såg eller hörde och som det dessutom är osannolikt att någon skulle ha berättat.

Så varför envisas med konceptet om man ändå inte vill använda sig av dess logik? Jag kan, så här på rak arm, inte komma på en enda film som faktiskt blivit bättre av att det konceptet används. Australia var i alla fall inte ett exempel på lyckat användande (och då tyckte jag ändå väldigt mycket om filmen i övrigt). Jag tar gärna emot förslag på film där konceptet använts på ett bra sätt och verkligen tillfört något för jag skulle gärna vilja se det göras också och jag är övertygad om att det finns exempel.

Domen har fallit

2009-04-18T15:47:00.006+02:00

Igår meddelades domen. De fyra kopplade till The Pirate Bay som åtalats har nu också fällts för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen och ska betala 30 miljoner i skadestånd och tillbringa ett år i fängelse (precis som i tant röds osannolika scenario tidigare i veckan...).

Vad ska man då säga om det hela? Ja, många är det som haft åsikter om domen i alla fall. Och omedelbart restes krav på censur. Jag tror generellt sett inte på censur som en konstruktiv väg att gå till någonting alls. Självklart inte heller i det här fallet. Och det verkar det som om internetleverantörerna i huvudsak håller med om.

Jag har själv lite för dålig koll på det tekniska och juridiska för att ha några konkreta synpunkter på domen, men man kan ju hoppas att Christian Engström i alla fall får rätt i att det ökar valdeltagandet den 7:e juni. Särskilt förstagångsväljarna som tidigare har varit dåliga på att rösta i EP-valet (senast inte mer än 25% mot 38% för hela svenska folket) kanske motiveras. Det är i alla fall uppenbart att något måste till...

Och slutligen så, domen kommer så klart att överklagas. Det kommer att ta år innan alla rättsliga turer är över och vid det laget så lär den aktuella tekniken redan vara överspelad. Men som jag sagt tidigare så tror jag inte på att försöka stoppa ny teknik enbart för att skydda föråldrade affärsmodeller. Tänk om de kreativa industrierna hade lagt all tid, energi och pengar de använt till att bedriva hetsjakt på sina kunder till att utveckla sina affärsmodeller istället...

Tant röd antar utmaningen!

2009-04-18T00:23:00.003+02:00

Ok, hög tid för mig att besvara min egen utmaning:

1. Stolthet och fördom av Jane Austen
Jag följer de andra tanternas exempel och inleder med denna klassiker. En historia som är så välbekant att det känns som man skrivit den själv (om det vore så väl...).

2. The Illustrated Stratford Shakespeare
Behöver jag verkligen motivera? I Shakespeares samlade verk finns ju allt man kan önska sig av litteraturen! Skulle jag välja endast en bok att ta med till isoleringscellen så skulle det bli denna, här finns nämligen något att läsa för varje tänkbar sinnesstämning.

3. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
För garanterad underhållning. Dessutom; fem böcker i en, vilket är bra i det här sammanhanget.

4. Alberte-serien av Cora Sandel
Alla tre böckerna i serien samlade i en volym. Jag har sett fram emot att läsa om denna men väntat in ett tillfälle då jag har gott om sammanhängande lästid, ett tillfälle som tycks stå och knacka på dörren i skrivande stund... Vackert, melankoliskt och oerhört engagerande i all sin stillsamhet.

5.Kattens historia av Gunnar Broberg
Nästan 500 sidor om människans (iaf den här människans) bästa vän får fungera som substitut för den riktiga katten.

6. Den oändliga historien av Michael Ende
När man under ett år i huvudsak kommer att ha läsning som sysselsättning känns det som en självklarhet att inkludera denna barndomsfavorit, som på ett så träffande sätt skildrar varför det är så roligt, och nyttigt, att läsa.

7. Goodnight nobody av Jennifer Weiner
Denna köpte jag på årets bokrea då jag läst att Jennifer Weiners böcker ska höra till den mer intelligenta chicklitt:en. Jag tar med den för att ha något samtida, lättsamt och ej tidigare läst att bryta av med bland alla gamla favoriter.

8. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
Någon form av skräck måste, känner jag, medtagas till isoleringen. Man skulle ju kunna tycka att en fängelsevistelse är skräckinjagande nog i sig, och det kanske den är, men den innehåller antagligen alldeles för lite vampyrer. Därför väljer jag att ta med denna otroligt hypade skräckroman och hoppas att den lever upp till förväntningarna.

9. A history of modern art av H.H. Arnason och Marla F. Prather
En konstbok känns som ett måste att ta med till fängelset. Ska jag vara omgiven av grå betongväggar i ett år kommer jag att behöva någon form av visuell stimulans utöver textmassor. Denna är riktigt fet och innehåller (enligt omslaget) 1438 illustrationer så den blir nog bra även om det finns roligare konstböcker.

10. Stråk av rött av Elizabeth George
Jag har precis påbörjat den här boken så det känns naturligt att ta med den som representant för deckargenren.

Sådär, nu känns det som jag fått med allt jag behöver; välbekanta favoriter som trygghet och nya bekantskaper för variation. Olika tidsperioder och miljöer. Klassiker, facklitteratur, chicklitt, skräck, fantasy, sci-fi och en deckare. Säkert finns det mycket jag skulle sakna efterhand, men just nu så känns detta som ett bra urval.

Tant gredelin tar till orda...

2009-04-17T21:35:00.002+02:00

Shit... det här var mycket svårare än vad jag trodde, här sitter jag och har ångest över vad jag ska kunna överleva på i ett år i bokväg och ändå är det helt fiktionellt fängelse. Gaaalet. Jag hoppas att det finns tillgång till papper och penna i alla fall, annars överlever jag nog inte i vilket fall. jag har väl blandat både välkänt och nykomlingar i bokhyllan, en del älskade och slitna och en del för att de ska ge lite food for thought och ytterligare några som jag önskar att jag haft tid att läsa. Så:

Pride och prejudice av Jane Austen, den första boken jag tänkte på. Jag överlever knappt ett halvår utan den i normalfallet, har väl läst den en sisådär 35 gånger vid det här laget och äger fyra olika utgåvor av den. Dräglar också över Oxford Edition i läderband men inte tagit mig för att beställa den än. Det här får dock bli den engelska pinguin pocket utgåvan. En trogen vän i nöden.

The Sharing Knife, volume one Beguilement av Lois McMaster Bujold. Kanske en av de bästa romantiska fantasy böckerna som finns, just nu i alla fall. Har allt som en romantisk roman ska ha och är skriven av en av de riktigt bra fantasy författarna. Hemskt att jag inte har plats för de andra tre som kommit i serien, den fjärde boken Horizon, kommer på posten på måndag.

Shantaram av Gregory David Roberts har legat länge i bokhyllan och verkar både intressant och lång, närmare bestämt 941 sidor så den får följa med tillsammans med De Välvilliga av Jonathan Littel med samma motivation, lång och verkar både intressant och tänkvärd. Diskussionen om människans natur och ondska är alltid värd att fundera lite extra över.

Blonde av Joyce Carol Oates. Jag verkligen älskar Joyce men har aldrig lyckats ta mig tid att läsa Blonde, så det här är verkligen ett tillfälle att läsa en älskad författare fast en ny bok ett klokt val hoppas jag.

River of Gods av Ian McDonald. Utan fantasy skulle jag nog ha tråkigt och den här boken har värmt hyllan ett tag utan att jag tagit mig samman och gjort slag i saken. Han har just släppt en novellsamling som jag tycker verkar intressant och som jag ska köpa i Stockholm i maj, Cyberbad days heter den om jag inte miss minner mig.

Reave the Just and other tales av Stephen Donaldson. Novellsamlingar är underskattade och jag bara äskar novellerna i den här samlingen, det finns en varje humör och smaka bara på titlar som the woman who loved pigs och the Djinn who watches over the accused. Blir inte bättre! och ännu en fantasy bok till fängelset.

Så till de riktiga tanke nötterna i fallet: The Golden Bough av Sir James Frazer, Gnosis and Hermeticism from antiqutity to modern times och Access to Western Esotericism. Här får jag något spännade att filosofera över och sätta mig in i under det kommande året. Har alltid önskat att jag var mer insatt i esoterism och snacka om ett tillfälle att åtminstone få ordning på lite grundläggande begrepp och historia och få lite uppslag till vad som ska studeras när året är slut. Som sagt var jag hoppas att det finns pennor och en massa papper, det lär behövas.

Ja det var tio böcker det!

Tant blå besvarar utmaningen

2009-04-17T19:16:00.004+02:00

Tidigare i veckan utlyste tant röd en utmaning som härmed besvaras. Det har varit jättesvårt. Jag menar, bara 10 böcker på ett helt år utan kontakt med resten av världen? 10 böcker skulle vara i minsta laget för en vecka under de omständigheterna... Men om rättvisans utmätare endast tillåter 10 böcker (som finns i min bokhylla i skrivande stund) för hela året så skulle det nog bli de här (utan någon särskild inbördes prioriteringsordning):

1. Pride & Prejudice av Jane Austen
Sedan många år något av en snuttefilt. Behöver jag säga mer?

2. A Feast for Crows av George RR Martin
Av någon anledning har jag fortfarande inte läst den (i sin helhet) mer än en gång medan jag läst om alla de andra böckerna i serien ganska många gånger vid det här laget så jag har säkert missat 1000 viktiga detaljer. Detaljer som kan användas för att konstruera alla möjliga spännande teorier (jag har ju trots allt ett helt år i isolering att fördriva). Dessutom kan man ju hoppas på att A Dance with Dragons kommit ut när jag får göra det... Fast ur det perspektivet kanske A Storm of Swords också borde inkluderas eftersom det är därifrån historien tar vid igen. Hmm...

3. Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
Ligger näst i tur på min läslista för ögonblicket så det känns naturligt att den får följa med. (I alla fall om vi utgår ifrån att rättvisans utmätare dyker upp vilket ögonblick som helst, jag kan av uppenbara skäl inte garantera att jag fortfarande kommer att vilja ha den med efter att jag läst den.) Jag har ingen riktig uppfattning om vad jag ska förvänta mig av den men jag känner mig ändå lätt entusiastisk.

4. Guilty pleasures av Laurell K Hamilton
Ja, jag är ett stort fan av Anita Blake. Trots det (ibland) dåliga språket. Trots vansinnigt irriterande karaktärer som Richard. Och trots att handlingen i de senare böckerna i serien tenderar att försvinna i allt sex och ältande av samma saker som redan ältats femtielva gånger. Trots allt detta så älskar jag böckerna. Jag gillar Anitas attityd. Jag uppskattar sättet att berätta en historia. Jag tilltalas av miljön. Jag fascineras av vampyrpolitiken. Och jag älskar hennes bad guys. Det finns många riktigt bra sådana i serien, Raina t.ex. och så finns så klart Edward. Jag vet inte om just den här (som är första boken i serien) nödvändigtvis är den bästa egentligen. Oavsett vilket så är den fortfarande speciell för mig eftersom den introducerade mig för både Anita Blake och för hela genren paranormal romance som underhållit mig i ett par år nu.

5. Tusen och en natt
Jag har alltid varit (och är fortfarande) barnsligt förtjust i sagor. Tusen och en natt hittade sin väg in i min bokhylla i pocketutgåva för något halvår sedan och är fortfarande oläst av någon anledning. Ett år i isolering vore ju ett alldeles ypperligt tillfälle att åtgärda detta.

6. Politik som organisation av Bo Rothstein m.fl.
Boken stod med på litteraturlistan vi fick under sommaren till a-kursen i statsvetenskap men hade sedan strukits när kursen väl började. Jag lovade då mig själv att jag ändå skulle läsa boken (som jag varit duktig och köpt hem i förväg) men har fortfarande inte kommit mig för. Sedan lär det ju faktiskt stå en del intressanta saker i den som jag kan ägna några veckor av isoleringstiden åt att fundera över också.

7. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
Givetvis i den pocketutgåva som innehåller alla fem delarna i samma volym. Ska man sitta isolerad i ett år behövs något lagom galet som piggar upp. Jag tror inte att jag någonsin haft så roligt åt något jag läst som åt scenen där osannolikhetskalkylatorn förvandlar misilerna till en kaskelottval och en kruka med petunior och läsaren sedan får följa deras tankeprocess till dess att de kraschar.

8. Death in Holy Orders av PD James
Givetvis måste någon deckare med. Valet stod mellan den här boken och Barbara Nadels ”Harem”. Båda står olästa i min bokhylla och jag har tyckt bra om tidigare böcker jag läst av båda författarna så det var inget lätt val. Efter mycket velande avgjordes det till slut helt enkelt på sidantal.

9. A History of World Societies av McKay m.fl.
Eller helt enkelt McKay. Jag kan vissa delar bättre än andra men med ett helt år i isolering så finns ju gott om tid att verkligen fördjupa sig i ämnet. Särskilt de delar som inte handlar om västvärlden skulle jag behöva sätta mig in i bättre.

10. Undercover av Lauren Dane
Om inte ens förhoppningen om sex finns på ett helt år så får en flicka hitta andra sätt... ;-)

Som sagt, inte lätt men nu är det klart! Fritt fram att kommentera... Och du som själv bloggar och tycker att det verkar som en kul idé du också vill använda får gärna lämna en länk i kommentarsfältet till inlägget där tant röd utfärdade utmaningen.

Bloggutmaning!

2009-04-14T20:10:00.003+02:00

Jag utmanar härmed mig själv och mina medbloggare att besvara en klassisk frågeställning, i en lite ny utformning.

Tänk er följande, högst osannolika, scenario:

Du har varit en elak liten kulturtant! Med hjälp av den nya, onda, tekniken har du delat med dig av din favoritkultur på ett synnerligen illegalt sätt. Fy! På domens dag kommer du att få stå till svars inför Gudarna. I väntan på detta har rättväsendet på det här livsplanet bestämt att du ska tillbringa ett år i isoleringscell, utan tillgång till någon som helst teknik, som straff för dina försyndelser.

Några få saker tillåter dock rättvisans utmätare (i sin oändliga godhet och vishet) att du tar med dig, så att du kan sysselsätta dig i din ensamhet. Först på listan står; "10 böcker, varken mer eller mindre, av helt fritt val". Det finns dock en hake med valfriheten (gör det inte alltid det?), straffet verkställs omgående. I detta ögonblick står fem biffiga representanter för ordningsmakten och knackar på din dörr, och du kan bara ta med böcker som finns i ditt hem i skrivande stund. Gå direkt i fängelse utan att passera bokhandel, bibliotek eller ens grannens bokhylla!

Hur tänker du? Väljer du gamla favoriter, så du vet att du slipper bli besviken? Väljer du ännu oupptäckta historier för ökad stimulans där i din sterila cell? Spelar storleken roll? En tjock bok räcker väl längre, eller?
Det finns många hänsyn att ta i denna viktiga existensiella frågeställning, men innan fredag tycker jag att vi ska ha tänkt ut ett svar (tidspress ökar spänningen!).

Tankar om de organiserade religionernas gudsuppfattning

2009-04-09T18:13:00.000+02:00

Påsken är här... Ägg, kycklingar, fjäderprytt ris och påskkärringar till trots så är det på grund av religionen vi firar den. Följaktligen kan man också lite här och var hitta debattinlägg kopplade till religion (det kan man iofs annars också, men ändå...). Några jag hittade på Newsmill idag handlar om hur bokstavligt religiösa skrifter (och framförallt Bibeln) ska tolkas. En fråga som är lite extra aktuell nu när påven och katolska kyrkan kommer med uttalanden som är mer och mer absurda (om bl.a. kondomer, aborter, homosexuella präster).

Själv tänker jag ungefär så här; organiserad religion är i grunden ett sätt att organisera ett samhälle och upprätthålla ordningen där tron på något gudomligt väsen blir motivationen eller drivkraften för människor att acceptera reglerna. Reglerna utformas utifrån de förutsättningar som gäller när de tillkommer (det är lika sant oavsett om man tror att de utformades av människor eller meddelades av gud) och fyller då också en praktisk, stödjande funktion i samhället.

Det här blir problematiskt när man sedan kräver att regler som en gång införts ska fortsätta gälla för tid och evighet långt efter att de tjänat ut sin roll och alltså inte längre fyller någon praktisk, stödjande funktion i samhället. Man utgår ifrån att gud har meddelat förhållningsregler, inte för att hjälpa sin skapelse att fungera, växa, utvecklas och ha det bra utan bara för sitt eget höga nöjes skull och för att göra livet besvärligt. Vanligen bygger också de organiserade religionerna på att den upplevelse av gud som några få särskilt utvalda personer (som dessutom varit bekvämt döda i århundraden) hade är viktigare än den upplevelse av gud som du eller jag har idag. Guds ord är alltså inte bara evigt utan det är dessutom så att ju äldre det är desto mer värdefullt. Det här vittnar om en ganska konstig gudsuppfattning kan jag tycka.

För tydlighetens skull vill jag klargöra att det här handlar om min syn på konceptet organiserad religion. Personlig tro är något helt annat som jag har all respekt för.

Slutligen (och helt orelaterat till resten av mitt inlägg) så har Politikerbloggen lyckats igen. Jag har personligen svårt att se något större nyhetsvärde i Rick Falkvinges statusmeddelande från Facebook...men tydligen finns det ett... :-)

Svenska folket vet fortfarande inte att det är valår

2009-04-09T09:29:00.002+02:00

Ytterligare en opinionsundersökning som visar att svenska folket inte vet att det är val till Europaparlamentet har enligt DN publicerats nu. I den här mätningen är det drygt 30% som känner till att vi närmar oss ett val (för någon månad sedan var det bara 25% så det går ju åt rätt håll...).

Trots det så tycker tydligen varken media eller de politiska partierna (som organisationer...enskilda personer som är engagerade finns ju) att det här är något som behöver åtgärdas. Det pratas otroligt mycket mer om riksdagsvalet som ligger ett och ett halvt år in i framtiden än om det val som det bara återstår 2 månader till. Och LO-ordförandens styrelseuppdrag är tydligen en otroligt mycket viktigare fråga än vad alla våra EU-parlamentariker har uträttat under den här mandatperioden och vilka frågor de söker mandat för att driva de kommande fem åren.

Varför fortsätter media och partier att låtsas att europapolitiken inte är på riktigt?

Natomedlemskap eller inte?

2009-04-06T19:35:00.007+02:00

På sista tiden har Nato varit aktuellt med anledning av 60 årsjubileum och att ny generalsekreterare skulle utses. Birgitta Ohlsson passade på att debattera för ett svenskt medlemskap. Det håller andra av olika skäl inte med om. Idag kritiserar också Per Gahrton och Drude Dahlerup utnämningen av Anders Fogh Rasmussen till generalsekreterare med anledning av kalabaliken kring Muhammed-karikatyrerna som publicerades i Jyllandsposten för något år sedan.

Jag vet knappt vad jag ska tycka om alltihop. Nato-medlemskap eller inte känns som att det borde vara en icke-fråga lika mycket som euron. När det gäller euron så har vi inte valutan och har därför inget inflytande över euroområdets ekonomiska politik, däremot följer vi den mer eller mindre rakt av (och har gjort sedan euron infördes oavsett politisk färg på finansministern). När det gäller Nato är det i princip samma sak. Vi deltar aktivt i Nato-insatser och har, enligt Birgitta Ohlsson, fler soldater ute i världen under Nato-befäl än under FN-befäl men inte heller där vill vi tydligen vara med och bestämma över utformningen av politiken. Att få det skydd i händelse av krig som Natoländerna har men inte kunna påverka och framförallt inte behöva ta något ansvar för verksamheten resten av tiden framhålls rentav som något positivt och eftersträvansvärt i debatten... Vem tror vi egentligen att vi lurar (mer än oss själva)?

Å andra sidan kanske det skulle vara naturligare att ingå i ett försvarssamarbete inom EU med tanke på att vi får allt större gemensamma intressen och blir alltmer beroende av varandra där. Det verkar ju bland annat Frankrike och Tyskland (som också är Nato-länder) vara inne på om man ska tro SR. Det kanske tål att tänkas på lite till...

Och när det gäller problemet Gahrton och Dahlerup tycks ha med utnämningen av Fogh Rasmussen... Jag har ingen riktig koll på vad dansken har för kvalifikationer för uppdraget, men jag kan inte se att det faktum att han inte ber om ursäkt för vad danska medier publicerar skulle vara ett problem. Alls. Även om jag tycker det var ganska dåligt gjort av Jyllandsposten så är väl för tusan en av de grundläggande förutsättningarna för en demokrati att staten INTE kontrollerar informationsflödet och INTE har kontroll över eller ansvar för media.

Korrigering från gårdagen

2009-04-06T10:52:00.004+02:00

En kort korrigering angående mitt inlägg igår. Jag blev lite överentusiastisk i min rapportering om Anita Blakes tv-karriär. På första sidan av Laurell K Hamiltons hemsida står det att det är en tv-serie som är aktuell, men läser man pressreleasen lite mer noggrant än vad jag gjorde så är det en tv-film som beskrivs vara på gång till nästa sommar. Ber om ursäkt för förvirringen.

Anita Blake på TV...

2009-04-05T19:24:00.004+02:00

Jag upptäckte redan för ett bra tag sedan att det fanns planer på att göra en TV-serie av Laurell K Hamiltons Anita Blake-böcker och blev helt fascinerad. Nu verkar det som att man kommit ganska långt och räknar med att den ska kunna sändas redan nästa sommar.

Jag har verkligen ingen som helst aning om vad man ska kunna förvänta sig av serien. De tidiga böckerna i serien är riktigt bra (om inte otroligt välskrivna) och skulle säkert göra sig i visuellt format. Frågan är hur nära man kommer att följa böckerna och hur det i så fall kommer att vara upplagt. Kommer första säsongen att utgöras av första boken (men med viss utfyllnad)? Eller kommer man att använda karaktärerna och miljöerna men strunta helt i händelserna i böckerna? Eller vad? Jag tänker spontant att böckerna från Narcissus in Chains och framåt inte kommer att filmas...eller i alla fall inte följa böckerna särskilt detaljerat... Men det är ju å andra sidan ganska långt in i serien. Låt oss först se vad det blir av den första säsongen och om det alls blir mer än så. Tills vidare tänker jag i alla fall känna mig försiktigt förhoppningsfull...

Lagstiftning som bromsar utvecklingen

2009-04-03T19:14:00.003+02:00

I veckan trädde IPRED-lagen ikraft. Samtidigt sjönk det svenska internetanvändandet med ungefär 40% skriver DN även om man inte kan säga med någon bestämdhet att IPRED skulle vara hela förklaringen. The Pirate Bay uppger att de inte märkt av någon större minskning av trafik (ungefär 3,5%).

På Newsmill idag skriver Jon Karlung, vd för Bahnhof, att den nya lagen är en katastrof för svensk ekonomi, att den sätter stopp för vad som annars kunde bli den stora framtidsbranchen. Björn Högberg menar, också på Newsmill, att hetsjakten på fildelare minskar kommunikation, kultur- och idéutbtyte mellan människor och därmed gör oss dummare än vi annars skulle varit. Och André Rickardsson som enligt DN är IT-säkerhetsexpert och tidigare SÄPO-medarbetare menar i samma tidning att rättsväsendets kunskaper om IT-frågor är så dålig att den kraftigt hotar rättssäkerheten. Jämförelsen görs rentav med häxprocesserna.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag tycker det är alldeles galet att vi ska ha särskild lagstiftning till för att skydda föråldrade affärsmodeller. Jag tycker absolut att det ska vara möjligt att leva på kreativ, skapande verksamhet. Men som med all annan verksamhet så är ju förutsättningen att man då också hittar affärsmodeller som folk faktiskt är beredda att köpa. Det som pågår nu är ju likvärdigt med att man hade förbjudit bilen med hänvisning till att hästhandlarna har rätt att kunna leva på sitt arbete (och sedan givit hästhandlarna den lagliga rätten att själva hindra människor från att utveckla, jobba med, köra, åka i eller alls befatta sig med bilar. Även hästhandlare har såklart rätt att leva på sitt arbete, förutsatt att någon faktiskt vill köpa hästarna. Men varför ska lagstiftningen försöka stoppa utvecklingen av bättre alternativ?

Spotify, som jag själv blev prenumerant av i veckan, är ett alldeles utmärkt exempel på ett bättre alternativ. Det är lagligt, upphovsmännen får betalt för sitt arbete, jag har tillgång till hur mycket musik som helst, jag behöver inte ha en massa filer som ligger och tar plats på datorn och det är till ett klart överkomligt pris (en hundring i månaden). Varför kunde inte industrin själva ha kommit på den här lösningen redan innan man inledde processerna mot Napster, back in the day?

Äktenskapslagstiftning

2009-04-02T11:53:00.003+02:00

Igår klubbades till slut en könsneutral äktenskapslagstiftning igenom i riksdagen med bred majoritet. Det är egentligen obegripligt att det tagit så här lång tid...och synd att man inte reformerade äktenskapslagstiftningen mer ordentligt när man ändå var i farten.

Vilken praktisk funktion fyller det t.ex. för samhället att begränsa hur många parter som får ingå i samma äktenskap? I ett historiskt perspektiv fanns både försörjningsmässiga och arvsrättsliga aspekter som spelade in som komplement till de religiösa, men vad är anledningen till att staten idag alls ska ha synpunkter på medborgarnas samlevnadsformer? Det vittnar egentligen ganska tydligt om vilket starkt grepp de religiösa värderingarna fortfarande har om oss trots att Sverige ändå är ett så pass sekulärt samhälle som det är idag. Läs för övrigt gärna den här debattartikeln från Liberati om religion och lagstiftning i ett sekulärt samhälle.

Inför euron som parallell valuta

2009-03-30T14:03:00.002+02:00

I folkomröstningen 2003 sa svenska folket nej till att införa euron som valuta i Sverige. Euron var då fortfarande något nytt och oprövat. Osäkerheten var stor och argumenten både för och emot var (i varierande grad) kvalificerade gissningar.

Idag har det gått 10 år sedan euron introducerades. Idag vet vi hur det gick. Vi vet att den svenska kronan klarade sig bra mot euron i högkonjunktur. Och vi vet att när finanskris och lågkonjunktur drabbade både Sverige, Europa och världen så stod euron stark medan den svenska kronan föll. Vi vet också att vi förlorar politiskt på att stå utanför eurosamarbetet. När euroområdets finansministrar träffas och gör upp om viktiga frågor får vår svenska finansminister sitta i väntrummet och sedan acceptera deras beslut.

Ibland hör man argumentet att den svaga kronan gynnar svensk exportindustri. Och det kanske är sant; svenska produkter blir billigare i utlandet. Men det är bara något positivt om vår ambition är att bli ett lågprisland som konkurrerar med våra låga löner och inte med vår kompetens och kvaliteten på våra produkter. För samtidigt som svenska produkter blir billigare utomlands så blir ju allt vi importerar lika mycket dyrare i Sverige. Våra semesterkassor räcker inte lika långt, våra utbytesstudenters studiemedel tappar i värde, etc. Kort sagt, vi blir fattigare!

Folkpartiet driver centralt frågan om en ny folkomröstning om euron 2011. I ett antal kommuner i Sverige har frågan väckts om att redan nu införa euron som parallell valuta i väntan på att hela landet inför den. Haparanda och Höganäs har redan gjort det. Det innebär att euron ska kunna användas i princip överallt i kommunen, till att betala taxiresor, restaurangnotor, hotellnätter och i de lokala butikerna. Dubbel prismärkning ska finnas. Kommunen kan fakturera utländska företag i euro. I Sigtuna föreslår man också att kommuninvånare ska kunna få ut sin lön och betala hyran och andra räkningar i euro.

I Örnsköldsvik pratar vi om en framtid som är Världsklass 2015. Särskilda satsningsområden inom projektet uppges bl.a. vara att stärka och utveckla besöksnäringen och att Örnsköldsvik ska bli en attraktiv arbetsmarknad för kvalificerad arbetskraft. På en öppen europeisk arbetsmarknad blir naturligtvis en arbetsgivare som betalar ut lönen i en stabil valuta mer attraktiv än en arbetsgivare vars löneutbetalningar i lågkonjunktur kraftigt tappar i värde.

Därför motionerar folkpartiet i Örnsköldsvik nu om att möjligheten att införa euron som parallell valuta i kommunen utreds och snarast genomförs.

Några iakttagelser från den här dagen

2009-03-26T20:56:00.003+01:00

Idag är jag mest bara tom i huvudet och förvirrad känns det som. Jag har i alla fall lyckats notera några saker.

1. Den här helt meningslösa artikeln t.ex. Jag menar, vad är nyhetsvärdet i hur många vänner ett slumpmässigt antal människor med varierande grad av politiskt engagemang har på facebook?

2. Eller det här. Varför skriver DN om att facebook byter design?

3. Det här var också intressant. Artikeln handlar om en undersökning som Lärarnas riksförbund har gjort om människors inställning i ett antal skolpolitiska frågor.

Jag har säkert märkt och tänkt på och läst fler intressanta saker idag, men jag kommer inte på fler nu... Får återkomma med fler framöver.

Glad överraskning.

2009-03-20T17:48:00.004+01:00

Jag kom hem idag och hade inte bara ett, utan två stycken bokpaket som väntade på mig. Massor av sidor av äventyr som väntar på mig. Det mesta i genren känd som paranormal romance, (ingen högkvalitativ litteratur m.a.o. men ack så underhållande) bl.a. av författare som Charlaine Harris (böckerna om Sookie Stackhouse som TV-serien True Blood är baserad på) och Anne Bishop. Hade det inte varit för att jag ska jobba några timmar imorgon och har en studiecirkelsammankomst om euron att förbereda hade jag lätt kunnat tillbringa hela helgen med näsan i en (eller mer sannolikt flera) av mina nya böcker...

Äger varje människa rätten till sin egen kropp?

2009-03-20T08:59:00.009+01:00

Sedan jag sist skrev något här (under rubriken Är abort en mänsklig rättighet?) har jag funderat en del. Särskilt sedan jag läst en del på Newsmill.se och hamnade bland artiklar om prostitution. Ur ett rent principiellt perspektiv så finns det en intressant jämförelse att göra mellan de två frågorna faktiskt. Eller i alla fall mellan argumentationen kring de två frågorna.

I det ena fallet så argumenterar många människor för den fria aborträtten med utgångspunkt i att varje kvinna (och människa) själv äger rätten till sin egen kropp. En ganska rimlig utgångspunkt tänker jag (det är senare det kan bli komplicerat i den diskussionen). Det som blir principiellt konstigt är när samma personer sedan tvärt vänder och vill förbjuda andra människor rätten att bestämma sig för att göra andra saker med sin egen kropp, t.ex. sälja sexuella tjänster. Se t.ex. den här debattartikeln från Cecilia Wikström för ett konkret exempel på vad jag menar.

Endera så menar man allvar med att varje människa själv äger den okränkbara rätten till sin egen kropp. Anser man det så måste man också acceptera att andra människor kommer att använda den rätten till att göra saker med sina egna kroppar som jag personligen inte tycker om eller skulle ställa upp på. Alternativt så anser man att samhället ska reglera vad människor får använda sin kropp till och förbjuda vissa saker. Men väljer man det senare så blir det ohållbart att samtidigt hänvisa till varje individs okränkbara rätt till sin egen kropp i andra diskussioner om exempelvis abort.

Sedan är ju såklart den praktiska verkligheten inte fullt lika enkel. Trafficking och missbruk är två frågor med många beröringspunkter som komplicerar frågan och hur man kan hantera den i praktiken. Men som jag ser det ligger den huvudsakliga problematiken i sammanhanget i att urskilja i vilka fall det finns något slags reellt samtycke och att ge lämplig (och tillräcklig) hjälp och stöd i de fall där det inte gör det. Vad samtyckande vuxna gör bakom stängda dörrar har jag svårt att se att någon annan skulle ha med att göra (oavsett om det råkar involvera pengar eller inte). Saknas däremot samtycke, finns det något som helst hot eller tvång med i bilden så är det ju inget annat än våldtäkt det är fråga om och är såklart förkastligt (oavsett om det råkar involvera pengar eller inte).

Äntligen färdig: Slutrapport på Revolutionary Road.

2009-03-15T10:25:00.003+01:00

Nu är jag färdig med Revolutionary road och vilken pers det har varit. Huvudpersonerna i boken, paret Wheeler, är så otroligt osympatiska och historien läskig som jag sagt tidigare, men den är otroligt läsvärd och man funderar en hel del över vad det är som tvingar människan till olika val och handlingar. Min ständiga diskussion om värdet av att vara helt normal och leva Svensson livet känns ganska läskig i sammanhanget. Det är ju det som paret Wheeler verkligen vill undvika, samtidigt som det är det som de helt och hållet saknar. För att inte tala om de helt olika definitionerna de har om vad som kommer att göra de lyckliga. April försöker faktiskt helt och hållet leva upp till den bild hon tror att Frank har av hur deras värld ska se ut medan det visar sig att hans drömmar är helt annorlunda i grunden och hennes besvikelse och slutliga insikt leder till det relativt dramatiska slutet. Obehaglig och helt omöjlig att inte gilla måste slutordet bli om boken.

Är abort en mänsklig rättighet?

2009-03-14T09:29:00.003+01:00

Jag lovade att återkomma med tankar kring några av de intressanta ämnen som kom upp under riksmötet. Ett av ämnena som kom fram i en paneldiskussion med de fem toppkandidaterna på EP-listan gällde hur man ska se på rätten till abort och framförallt hur man ska jobba med frågan i Europa.

Det är ju en fråga som helt klart har blivit aktuell på sista tiden efter händelserna i Brasilien. En nioårig flicka blev gravid med tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Läkarna bedömde att hon var alldeles för ung och graviditeten hotade hennes hälsa och rentav hennes liv. Därför utfördes en abort efter godkännande från flickans mamma. Modern och läkarna blev därefter exkommunicerade av katolska kyrkan (det är, för mig, lite oklart om det också gäller för den nioåriga flickan). Tydligen så gjordes då bedömningen att fostren hade större rätt till liv än den våldtagna nioåringen. En bedömning som enligt Maria Hasselgren, informationsansvarig för svenska katolska kyrkan, kan ifrågasättas eftersom även den nioåriga flickan har rätt att värna sitt liv.

Även om man från Vatikanens håll har försvarat bannlysningen så verkar det nu som om de brasilianska biskoparna upphäver den.

Men Brasilien ligger ju inte i Europa så vad har det här med europeisk abortlagstiftning att göra? Jo, det är ju såklart inte bara i Brasilien man inte har samma grundinställning till frågan som vi har i Sverige. Är det då en fråga vi vill att våra parlamentariker ska driva i EU? Och är vi i så fall beredda att acceptera det beslut som tas även om det innebär ett mycket mer restriktivt förhållningssätt än det vi har idag? Eller ska vi acceptera att det är som det är och låta det vara för att skydda vår egen relativt fria abortlagstiftning eller för att respektera andras mer restriktiva hållning? Är det här alls en fråga EU ska besluta om? Eller är det kanske så att det huvudsakliga (åtminstone för tillfället) ska vara att försäkra sig om att kvinnor som åker från ett EU-land till ett annat för att utföra en legal och säker abort inte ska kunna straffas för det när hon kommer hem?

Den sista punkten känns under alla omständigheter ganska självklar för mig. En handling som är legal på den plats och vid den tidpunkt den utförs ska givetvis inte kunna bestraffas för att den senare eller på annan plats är/blir förbjuden. Livet skulle bli helt omöjligt om alla människor tvingades att memorera alla lagar som gäller i alla länder man någon gång eventuellt skulle kunna tänkas besöka och dessutom försöka förutse vilken ny lagstiftning som kan bli aktuell i varje land innan man utför någon handling alls. Det vore ju helt ohållbart.

Språket och demokratin

2009-03-11T11:03:00.003+01:00

Jag läste idag en debattartikel under Ordet fritt på allehanda.se som handlar som svenska språket och känner mig därefter tvungen att kommentera lite.

Ett språk är ett verktyg för kommunikation men inte ett statiskt verktyg utan alla språk existerar i en given social och kulturell kontext och är en dynamisk bärare av sin kultur. Det innebär att när de sociala och kulturella strukturerna förändras så måste också språket göra det för att fortsätta vara relevant. Det låter kanske lite högtflygande men är egentligen väldigt enkelt. Världen, samhället, tekniken, handelsvägar, kommunikationsmönster förändras och utvecklas hela tiden. Om ett specifikt språk (i det här fallet svenskan) ska fortsätta vara ett användbart verktyg för kommunikation så måste det ju också hela tiden utvecklas så att det kan användas för att uttrycka allt som någon tillhörande det språkområdet har ett behov eller en vilja av att kunna förmedla.

Det är knappast något nytt att ord från andra språkområden integreras i det svenska språket och engelskan är inte heller det första språket vi lånar ifrån. Vi har alltid lånat in ord och uttryck från språkområden som vi haft ett utbyte med. Under lång tid var latinet det stora språket inom såväl kyrkan som vetenskapen vilket har satt sina avtryck i svenskan. Handelsutbytet med Hansestäderna i norra Tyskland tillförde under några århundraden många låneord från tyskan. Under 1600-talet var Frankrike det stora idealet vilket också lämnat sina avtryck i det svenska språket, osv.

Att vi lånar in ord och uttryck från andra språk, att vårt språk förändras och utvecklas är ett tecken på att vi har ett utbyte med andra och av att vår värld och verklighet växer. Om mitt språk inte tillåter mig att uttrycka det jag vill säga så är också det språket meningslöst som kommunikationsverktyg. Det är m.a.o. ett hälsotecken och i högsta grad en nödvändig förutsättning för demokratin att språket förändras och utvecklas för det innebär att vårt samhälle inte har stagnerat utan fortsätter att utvecklas och att vi alla har möjlighet att uttrycka våra tankar och åsikter om den utveckling som sker. Att sedan inte alla kommer att välja det politiskt korrekta att säga eller det politiskt korrekta sättet att säga det kanske kan upplevas som störande men är faktiskt också i grunden en del av yttrandefriheten och därmed en grundläggande förutsättning för demokratin.

Det där med bokrea.

2009-03-08T21:10:00.004+01:00

Jag var på bokrean under fredagen och till min besvikelse så blev det bara Håkan Nessers En helt annan historia, inget annat lyckades locka mig, men jag brukar å andra sida gilla rean bäst när den är på väg mot sitt slut och man kan hitta en massa udda titlar. I stället köpte jag mig ett par pocketböcker och livet kändes redan lite ljusare. Har också shoppat mig en ny handväska, måste erkänna att den förra börjar bli lite sliten även om det är en favorit. Bakterieodlingen gjorde också sitt till beslutet om pensionering.... åtminstone tillfälligt tills den är tvättad och fin.

Revolutionary Road gör mig däremot riktigt rädd och inte så lite... äcklad tror jag är fel ord men något ditåt iallafall, jag ska göra en slut rapport när jag är klar med den. Dessutom håller jag på att läsa klart Dagen efter som jag började med för gud vet hur länge sedan, också den en riktigt otäck bok ur förhållande perspektiv. Jag tror att jag inte borde läsa mer än en bok om trasiga förhållanden åt gången, det gör mig pessimistisk och jag, misstänker, allt för fundersam. Nå väl , det blir nog en slags slutrapport på båda två. sedan ska jag läsa något lättsammare, har bara inte bestämt vad än. Några förslag som inte kräver allt för mycket hjärnarbete? Jag tror att jag behöver min hjärna till famakokenetiktentan på måndag om två veckor.

Några tankar på vägen hem från riksmötet

2009-03-08T19:13:00.003+01:00

Det blev aldrig någon uppdatering skriven igår om vad som hänt på riksmötet. Inte heller det här inlägget kommer att ge någon utförlig rapport utan istället kommer jag de närmaste dagarna att göra inlägg kring frågor jag betraktar som intressanta som dök upp under de här dagarna. Den som vill veta mer om vad som hände kan titta in på partiets hemsida där man också kan se våra ministrars anföranden.

Fokus för årets riksmöte har (av uppenbara skäl) legat på europafrågor. Det måste sägas att det är helt fantastiskt att någon gång ibland ha möjlighet att åka iväg på en sådan här aktivitet där flera hundra människor är samlade som alla är (för all del i varierande grad, men ändå) positiva till Europa. I min vardag upplever jag att folk i bästa fall är ointresserade och i värsta fall direkt fientliga till EU och europafrågorna. Så de här dagarna har i alla fall givit mig en hel del extra energi och idéer för att jobba vidare med europafrågorna i vår. Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna blir att försöka göra klart att det är lika lite nödvändigt att se EU som perfekt och färdigt för att kunna engagera sig i europafrågorna som det är att hålla med om allt som kommer ur den kommunala eller statliga organisationen för att kunna engagera sig i den lokala eller nationella politiken. Därmed inte sagt att en i grunden positiv attityd inte ökar trovärdigheten när man väl kritiserar något, för så är det ju såklart också.

Europa är självklart en del av både Sverige, Västernorrland och Örnsköldsvik och det omvända borde vara precis lika självklart. Det är dags att sluta vela, sluta avvakta och istället acceptera detta självklara förhållande. Dags att sluta kasta grus i maskineriet och istället skapa visioner för hur vi kan göra Europa bättre. Kort sagt, det är dags att säga Ja till Europa!

Ett kort inlägg från södern

2009-03-06T22:39:00.003+01:00

Idag har jag tagit mig till mina gamla hemtrakter, Linköping, för det Liberala riksmötet i helgen. Det är en hel del nostalgi inblandat... Men mer om riksmötet imorgon när det kommit igång ordentligt.

Hemma i Örnsköldsvik skulle det tydligen pratas mer om sjukhuset och de planerade nedskärningarna. Den här gången skulle landstingspolitiker från (v) och (s) finnas på torget i det syftet men det verkar som om de hade en helt annan bild av vad det skulle vara för slags aktivitet än de ca.600 kommuninvånare som kom dit. Inte helt uppskattat...

EP-val och demokrati

2009-03-03T19:50:00.004+01:00

Den 7:e juni är det som bekant val till Europaparlamentet och imorgon kör vi igång en studiecirkel om EU och europasamarbetet tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan så den här kvällen kommer i huvudsak att användas till att göra klart förberedelserna inför den första sammankomsten.

I de tidigare EP-valen har valdeltagandet varit skrämmande lågt. I hela landet har det legat kring 38% och här i Örnsköldsviks kommun ännu lägre, omkring 35%. Inte särskilt bra ur ett demokratiskt perspektiv och jag har egentligen ganska svårt att förstå det. Jag menar, ingen vettig människa skulle ju avstå från att rösta i kommunvalet med hänvisning till att man inte tycker om den politik den sittande s-majoriteten för eller låta bli att rösta i riksdagsvalet för att man inte tycker om den politik regeringen för. Det vore ju helt absurt. Men av någon anledning är det helt acceptabelt att inte rösta i EP-valet för att man inte tycker om den politik som kommer därifrån. Fast än vanligare är förstås att det beror på att man inbillar sig att Europaparlamentet inte fattar beslut i mer meningsfulla frågor än vilken storlek jordgubbar får ha eller vinkeln på gurkor.

Otroligt mycket har hänt med EU under de 14 år Sverige varit ett av medlemsländerna men av någon anledning har varken vi i de politiska partierna (och då särskilt våra parlamentariker) eller media varit särskilt duktiga på att informera väljarna om den utvecklingen. Vi gör EU till något tråkigt och komplicerat och som ändå inte spelar så stor roll. Valet till Europaparlamentet blir till något slags extra påkostad opinionsmätning av det inrikespolitiska läget i den mån man alls orkar bry sig och valdebatterna tenderar att handla om frågor som det ändå inte är Europaparlamentet som beslutar om.

De första två punkterna (dvs. tråkigt och komplicerat) passar i hög utsträckning också in på det studiematerial som är framtaget för partiets studiecirklar om EU. Det fokuserar ju på helt fel saker. Vem kommer inför valet 2010 att sätta sig och ha studiecirklar där man tar upp riksdagens remissförfarande, högsta domstolens befogenheter, lista de statliga myndigheterna och på vilka orter de har sina huvudkontor, osv? Det kommer ju såklart ingen att göra. Så varför är det de sakerna vi ska prata om när det gäller EU? Är det inte mer relevant att ha något slags grepp om partigrupperna, mandatfördelning, vilka de aktuella frågorna är, vad som är stora budgetposter, vilka frågor vårt eget parti driver i parlamentet,etc?

Ännu en melodifestivaldeltävling avgjord...och lite bokrea också

2009-03-01T09:17:00.004+01:00

Så har då även den fjärde och sista deltävlingen avgjorts och alla bidragen är presenterade. Den sista deltävlingen var något av en besvikelse faktiskt...tyckte nästan allting bara kändes platt och ointressant. Till finalen i Globen gick i alla fall Agnes i en helt vansinnig figursydd dräkt i guldpaljetter och Marina Ernman som nog faktiskt ändå får sägas vara min favorit den här gången.

Till Andra chansen som avgörs i Norrköping nästa helg tog sig Sarah Dawn Finer som där får möta Scotts och Star pilot som möter Amy Diamond. Den internationella juryns nominering föll den här gången på Sarah Dawn Finer.

De övriga duellerna i Andra chansen kommer att stå mellan BWO och Lili & Susie resp. Caroline af Ugglas och Rigo & The Topaz Sound featuring Red Fox. Mitt tips är att Lili & Susie kommer att ta den ena finalplatsen. Den andra är svårare att bedömma, men jag hoppas nog faktiskt lite på Rigo & The Topaz Sound featuring Red Fox. Vi får se hur det går på lördag.

När det gäller bokrean som jag skulle ge mig ut och titta på igår så blev det en ganska kort och halvhjärtad utflykt. Det innebär att det inte blev några roliga uppslagsverk eller så den här gången eftersom det brukar kunna krävas ett visst mått av engagemang för att hitta dem. Några böcker av Selma Lagerlöf blev det i alla fall, närmare bestämt Gösta Berlings saga, Jerusalem, Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld. Och jag fick också med mig Den femte sanningen av Doris Lessing hem. Men bokrean är ju inte slut än, så chanserna är relativt goda för att det kommer hinna bli fler besök på bokrean och mera böcker till mina bokhyllor!

Statistik, idrottspolitik och flygplanstoaletter

2009-02-28T10:43:00.003+01:00

Siffrorna i statistiken är fortfarande på väg åt rätt håll enligt Synovates februarimätning som publicerades i DN idag.

– Trenden med minskande avstånd mellan blocken har varit tydlig i flera månader. Skillnaden är nu nere på en nivå där den inte ens är statistiskt säkerställd, säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring, som redan tidigare förutspått ett politiskt jämnt läge före sommaren.

Framförallt är det moderaterna som ökat, men fp har också gått framåt sedan senaste mätningen. Från 5,9 i januari till 7,1 i februarimätningen.

Igår presenterades idrottspropositionen som bland annat innebär att statens stöd till idrottsföreningarna i landet inte längre ska vara beroende av Svenska Spels vinster utan vara ett stabilt stöd som kommer direkt ur statskassan. Bra för idrotten som får ett stabilt och förutsägbart statligt stöd. Bland annat finns skrivningar om barns rättigheter och om utveckling av idrottares internationella konkurrenskraft som statens stöd ska kunna gå till. Även ambitioner om att locka fler internationella idrottsevenemang till Sverige finns med.

Igår presenterade annars Ryanair en ny idé för att kunna hålla priserna på själva flygresorna nere. Resenärerna ska bli tvungna att betala för att använda toaletterna på planen genom myntinkast på dörrarna. Bland de galnare idéerna hittills. Hur gärna vill man befinna sig i ett läge där man är instängd på liten yta, utan möjlighet att gå någon annanstans vara i akut behov av toalettbesök och sakna kontanter till myntinkastet? Eller vad händer om man råkat dra på sig en orolig mage under sin semester och behöver gå ofta? Jag förstår också att Ryanairs lägre priser måste betala sig någonstans och har därför inga problem med att den bemannade incheckningen försvinner, men att ta betalt för toalettbesöken känns som ett steg för långt.

Tänkte nu bege mig ut och titta på bokrean. Återkommer med vad jag eventuellt kan tänkas hitta där. Ikväll är det ju annars dags för den fjärde och sista deltävlingen i Melodifestivalen också.

För att må lite bättre.

2009-02-27T18:59:00.005+01:00

Jag är helt slut efter att ha drabbats av influensan, har levt på mintte, tropiskjuice, alvedon och hostmedicin. I morse hade jag 39 C graders feber när jag vaknade! Helt otroligt.

Så för att trösta mig har jag lyssnat på Sookie Stackhouse på min Ipod och i dag fick jag hem Gibili studios Totoro, Spirited away och Det levande slottet. helt fantastiska animerade filmer som funkar för barn och riktiga nördar. För övrigt bygger det levande slottet på Diana Wyne Jones Howl's moving castel Som är en helt fanatisk barn och ungdoms fantasy, den finns på svenska också under titel Det levande slottet.

En annan överraskning kom också på posten och det var tidningen VI's senaste nummer, verkar väldigt intressant med en intervju med Nina Björk, ni mins hon med boken Under det rosa täcket. Dessutom ett roligt fotorepotage med folk som går på konserter. En massa annat roligt med men jag har varit lite för sjuk för att kolla ordentligt. I mars släpper de också andra numret av VI Läser, som jag vill minnas att jag uttryckte mitt gillande för förut.

Blandad kompott den här veckan

2009-02-27T16:03:00.004+01:00

I onsdags kväll genomfördes den tidigare nämnda cafékvällen om sjukhusets framtid. Utan att ha räknat efter så bedömmer jag att det var ett 30-tal personer som kom till Brownies och lyssnade på och ställde frågor till panelen. Det var ett antal intressanta punkter som lyftes fram bl.a. Landstingets (sedan lång tid) halvtaskiga ekonomi och bristen på aktiva åtgärder för att komma tillrätta med problemen och vikten av att det nu blir en rejäl debatt kring organisationen av sjukvården och att vi hittar modeller för att utnyttja skattemedlen på ett mer effektivt sätt för att i framtiden kunna garantera patientsäkerhet och en god kvalitet på sjukvården. Annars så var nog den största lärdomen för oss som arrangerade att vi behöver sätta tydligare ramar som begränsar taltiderna i framtiden.

En annan intressant händelse i veckan är att det till slut blivit dags att avskaffa kårobligatoriet. En helt vansinnig inrättning från första början. Det finns ingen människa med vett och sans i behåll som tycker att det ska vara tvång på att vara medlem i facket för att få ha ett jobb och då är det väl inte konstigare att man inte heller ska kunna tvinga människor att vara medlem i en motsvarande organisation för att få studera. Hoppas bara att man snart tar bort (eller åtminstone rejält höjer) fribeloppet också.

En mindre rolig händelse i veckan var ju annars IPRED-lagen som röstades igenom i onsdags. En lag som jag har svårt att se något som helst positivt med. Jag hörde någon säga att det faktum att det finns människor som kör rattfulla inte hindrar oss från att lagstifta mot rattonykterhet och det är ju alldeles sant. Men den förkrossande majoriteten av befolkningen tycker nog faktiskt ändå att det faktiskt är fel att köra rattfull med tanke på vilka risker det innebär för medtrafikanter. När det gäller fildelning finns helt enkelt inga sådana sociala normer till stöd för lagstiftningen. Särskilt svagt är stödet bland ungdomar, men även äldre generationer tenderar i allt högre utsträckning att se det som ett naturligt inslag. På sin höjd kanske man likställer det med lagstiftningen mot att gå mot röd gubbe eller lagen om att använda cykelhjälm.

Från förespråkarnas av lagen sida vill man gärna göra det här till en fråga om huruvida det ska gå att leva på skapande verksamhet eller inte. Jag har svårt att se att det är det som är problemet här. Som jag ser det handlar frågan snarare om en industri som från första början har varit, och fortfarande är, obegripligt ointresserad av att anpassa sina affärsmodeller efter en omvärld i förändring och ta tillvara alla de nya möjligheter som den tekniska utvecklingen erbjuder och därmed om ifall vi verkligen ska ha lagstiftning som ska försöka hjälpa dem att stoppa en utveckling som de valt att inte ta del av och utnyttja? Jag kan i alla fall lätt säga att den s.k. underhållningsbranchens sätt att hantera den här frågan och sina kunder inte gör mig särskilt benägen att vilja köpa deras produkter.

Och det börjar dessutom verka som om kärnkraften blir en valfråga 2010 sedan förhandlingarna för att åstadkomma en blocköverskridande energiöverenskommelse havererat. Även om jag känner mig lite tveksam till kärnkraften som liksom oljan är en ändlig energikälla så tycker jag ändå att regeringens överenskommelse med stora satsningar på förnyelsebara energikällor är bra.

suck

2009-02-24T21:48:00.004+01:00

I den här takten kommer jag att bli färdig med den helt fantastiska Revolutionary Road i maj. Jag måste läsa en massa om bolagsrätt och läkemedelsinteraktioner (dock inte i kombination med varandra) tills i morgon klockan 9 och jag kan åter igen konstatera att dygnet inte har tillräckligt med timmar för både roliga saker och nyttiga saker. Så det blir ingen bokrea för mig i morgon heller, hur ska jag hinna plocka ut russinen ur kakan om alla andra redan har gjort det!

Så, måste läsa:

och vill läsa:

Melodifestivaldeltävling och så lite om Sekab

2009-02-23T21:37:00.005+01:00

I lördags genomfördes den tredje deltävlingen i årets upplaga av Melodifestivalen. Direkt till finalen i Globen gick Molly Sandén och E.M.D. Alla som är förvånade över det senare räcker upp en hand...ingen? Nä, det var väl det jag trodde. Mitt, inte på något sätt expertmässiga, tips så här långt är att E.M.D. vinner alltihop i år. I alla fall om de även i fortsättningen lyckas undvika att bli diskvalificerade...

Till Andra chansen gick BWO och Rigo & The Topaz Sound feat. Red Fox. Den internationella juryns nominering gick den här gången till Sofia.

Annars är det så många (på olika sätt) intressanta frågor som är aktuella att jag knappt vet vad jag ska kommentera. Som turerna kring vad som ska hända med vårt sjukhus (en rapport kommer att följa efter onsdagens debattkväll), hela Sekab-historien som det råder delade meningar om... Själv är jag inte tillräckligt insatt i detaljerna för att uttala mig särskilt tvärsäkert i frågan, men det känns ju i högsta grad tveksamt om det verkligen är den typ av verksamhet som kommunen alls ska ägna sig åt. Och när det gäller borgensåtagandena så är det ju inte egentligen det här specifika fallet i sig som är det stora problemet (även om det också är problematiskt att det finns så många frågetecken kring företaget) utan den samlade bilden av kommunens borgensåtaganden.

Lite som när det gäller integritetsfrågorna faktiskt. Det är inte egentligen någon enskild lag på området i sig utan den samlade bilden som gör att man blir riktigt mörkrädd. Fast

Jag hade tänkt att jag nu skulle fortsätta med ett stycke om IPRED, The Pirate Bay-rättegången och om fildelning i största allmänhet, men jag är för trött för att få till något vettigt just nu. Får återkomma i den frågan vid senare tillfälle.

Nu får det väl ändå vara nog med snö...

2009-02-22T10:31:00.003+01:00

jag vill ha sommar, helst nyss. Men jag tror inte det är så mycket att göra åt saken. I stället kan man ju roa sig med .... just det böcker! Och nu är det ju bokrea om bara några dagar. Känner mig dock en smula besviken, jag har köpt så mycket böcker under året att allt som verkar intressant äger jag redan. Kanske en liten felberäkning från min sida. Ska kolla lite vad bokbloggarna finner intressant och se om jag kan få lite tips.. skulle kännas lite konstigt om jag inte handlade på bokrean.

Fotboll, anläggningsfrågor och sjukvårdsdebatt

2009-02-20T20:02:00.005+01:00

I min värld har det här varit en helt galen vecka. Fullt ös med möten och aktiviteter och saker att fixa och boka och dokumentera och rapportera och redovisa. Kring lunchtid idag bestämde sig min hjärna därmed för att ta semester (eller möjligen gå i pension...det återstår att se). Jag har varit helt tom i huvudet sedan dess. Lite jobbigt när det är mycket som ska fixas.

Igår genomfördes träff 2 i det processarbete kring framtiden och förutsättningar för fotbollsverksamhet i Örnsköldsvik som SISU Idrottsutbildarna fått i uppdrag av kommunen att genomföra. Det kom att handla väldigt mycket om behovet av nya och bättre anläggningar framförallt för träning vintertid och till viss del också om ekonomi. Tunga och inte helt lätta frågor att lösa, men viktiga.

En annan grej är att bitarna nu i princip fallit på plats för genomförandet av en debattkväll angående de planerade nedskärningarna på Örnsköldsviks sjukhus. Den genomförs i samarbete mellan centerpartiet, moderaterna och folkpartiet i Örnsköldsvik och går av stapeln redan på onsdag den 25:e februari kl.18.30. Kom gärna dit och meddela alla DU känner som kan ha ett intresse av frågan.

Så var saken klar.

2009-02-17T15:44:00.004+01:00

Nu har jag fått bakterie resultatet från min handväska. den var snuskigare inuti än under och det gick tyvärr inte att bestämma vilka sorters bakterier det var men trevligt var det inte.

Saker man egentligen vet.

2009-02-16T20:01:00.005+01:00

I dag har jag jobbat på att ta igen lite skolarbete, så konstant nynnandes på Metallicas Unforgiven har jag labbat mikrobiologi. Detta har mestadels bestått i att pipettera, blanda, vortexa och stryka ut E. coli bakterier på agarplattor. Dagens roligaste och kanske mest oroväckande uppgift var att själv hitta ett roligt ställe att ta ett bakterieprov på. Jag valde botten på min handväska, både in och utsidan.

Det är här man kommer till saker man egentligen vet men förmodligen inte vill ha bekräftade ändå. Jag vet att det måste vara skitsnuskigt i botten på min handväska och ännu värre under, men vill jag verkligen ha bevis på det, knappast! Så just nu ångrar jag mig en hel del, jag kommer aldrig mer att vilja använda min favorit handväska om det är allt för vidrigt! Fast lite nyfiken är jag väl ändå! I morgon kommer resultatet och jag lovar bildbevis!

Här är en bild på den stackars handväskan!

Ljuv musik...

2009-02-15T20:29:00.002+01:00

av ett helt annat slag än schlager har jag lyssnat på i helgen! Vi har varit på Norrlandsoperan och lyssnat på tv-spels musik framfört av synfoniorkestern och presenterat av Orvar Säfström. Det var fantastisk, men det är alltid lätt att ryckas med av musik när den framförs live speciellt klassisk tycker jag.

Så nu har jag bokat billjetter till Beethovens 5:a och funderar på att boka till 9:an med! Undra om jag ska ta mig tid att gå och se utställningen om tortyr musik som de har där med. Verkar lite läskigt men fascinerande ändå. Ska se om jag har tid i morgon.

Dessutom har jag överfallits av en stark lust att läsa Richard Yates Revolutionary Road. Jag håller kanske på att kvikna till efter alla strappatser på senare tid

Mera Melodifestival

2009-02-14T22:00:00.002+01:00

Så har deltävling 2 genomförts i Skellefteå. Jag är fortfarande inget fan av de nya urvalsreglerna, men nu har jag förstått dem i alla fall...tror jag. Däremot förstår jag mig fortfarande inte på konceptet med den internationella juryn. Vem har utsett den? På vilka kriterier har de valts? Vad gör specifikt de personerna särskilt representativa för det europeiska folkets musiksmak? Och framförallt, om en låt inte tog sig till finalen "på egen hand", vad har den då för chanser att vinna? Jag fattar inte...

Men hur gick det då i kvällens deltävling? Jo, direkt till finalen gick Måns Zelmerlöw (knappast en högoddsare) och H.E.A.T (som var min favorit). Till Andra chansen gick Amy Diamond och Lili & Susie med Amy Diamond som internationella juryns val.

Vad händer med sjukvården?

2009-02-11T23:14:00.002+01:00

En av de hetaste och mest aktuella frågorna i Örnsköldsvik i dagsläget gäller vad som kommer att hända med sjukvården om de planerade nedskärningarna genomförs. Läkarna som jobbar på sjukhuset bedömmer konsekvenserna så här.

En namninsamling pågår för att försöka stoppa nedskärningarna och den har i skrivande stund drygt 6 500 underskrifter.

zombies, i protest!

2009-02-09T22:10:00.003+01:00

Så för att protestera mot allt pluttinuttande och rosa skimmer som sprider sig ju närmare lördagen vi kommer så tänker jag slå till med ett zombie tema!!! Dessutom speglar det mitt mentala tillstånd och graden av hjärnaktivitet på ett alldeles utmärkt sätt, håglös som en zombie eller något liknande.

Inget kan förbereda en mer inför allahjärtans dag än lite trevliga och läskiga zombies, eller hur?

Well, först på listan över trevlig zombieunderhållning kommer självklart George A. Romeros Night of the living dead med uppföljare av samma resigör, ett måste för alla zombieälskare, gott om sent 60-tal och 70-tals splatter och gore. En annan film som måste nämnas är den helt sanslösa Shaun of the dead med Simon Pegg i huvudrollen som killen som måste rädda världen och sin ex-flickvän från zombisen i London. Helt fantastisk underhållning!

Zombie böcker finns det gott om också, först vill jag nämna Johan Ajvide Lindqvist Hanteringen av odöda som är en riktigt bra svensk skräckroman med gott om zombies. Vad ska man göra när nära och kära kommer till liv men ändå inte? Ta in dem i hemmen eller slutförvara? Tycker att han har början till en intressant etisk diskussion som han tyvärr inte riktigt fullföljer men ändå riktigt bra.
Om man föredrar att väcka de döda till liv ska man läsa Laurell K Hamiltons Anita Blake serie. där är huvudpersonen en licensierad zombieresare och utredare av diverse andra övernaturliga brott. speciellt del två med en galen voodooprästinna har gott om goie zombies.
SF bokhandel säljer också överlevnadsguider om man skulle råka hamna bland zombies och jag ser med glädje fram emot Pride and Prejudice and Zombies: The Classic Regency Romance+now with Ultraviolent Zombie Mayhem! av Seth Grahame-Smith som kommer i juni, jag menar det kan knappast bli bättre... speciellt om de hade kunnat släppa den till på lördag.

Föresten vad blir zombie i plural? Zombies...Zombis... Zombiesar....Zombiser...hmmmm

Åh, du ljuva frihet!

2009-02-08T18:40:00.002+01:00

Äntligen börjar saker lugna ner sig lite, utredningen är klar och jag har bestämt mig för att bara ta en av två tentor under nästa vecka och i stället försöka vila upp mig lite och börja med nästa tentaomgång i tid i stället.

På den litterära fronten råder det stiltje! Jag har så mycket intressant att läsa att jag inte längre kan välja. Som tur är släpps det inget jag är i akut behov av förrän i maj så jag har lite tid att läsa ikapp. Men förmodligen har jag missat någon godbit som vanligt och kommer att spendera mer pengar än jag har råd med på böcker. Måste försöka spara lite pengar till en ny Ipod eftersom att min gamla sakta men säkert håller på att ge upp.

Så just nu läser jag Helena Henschens I skuggan av ett brott på bussen fram och tillbaka till jobbet och försöker avsluta lite spöken som ligger på sängbordet och väntar. Tänkte dock presentera veckans litteräratema imorgon... spännande, spännande att se vad det blir!

Dags igen...

2009-02-07T23:11:00.003+01:00

Ikväll gick startskottet för en av årets höjdpunkter i min tillvaro. Den första deltävlingen i Melodifestivalen 2009 gick av stapeln från Göteborg. Jag kommer nu att sitta klistrad framför TV:n de kommande fem lördagkvällarna och med stor förtjusning följa hela spektaklet med galna kläder, galna låtar, galet röstande och alla andra galenskaper som tenderar att omge hela arrangemanget.

Nytt för i år var procedurerna kring röstningen (ingen nollställning mellan omgångarna och ett nytt duellsystem) och en internationell jury vars funktion jag inte riktigt förstår mig på. Slutresultatet blev i alla fall att Alcazar och Emilia gick direkt till finalen medan Scotts och Caroline af Ugglas tog sig till Andra chansen. Den senare blev också internationella juryns val vilket, om jag förstått saker och ting rätt, innebär en extra chans att ta sig till final om hon misslyckas med det i Andra chansen.

Det bidrag jag personligen tyckte bäst om var Nina Söderquists "Tick Tock" som slutade på 5:e plats. Men så brukar det vara, jag får aldrig med mitt favoritbidrag från den första deltävlingen. Det brukar vända längre fram i tävlingen...återstår att se om så blir fallet i år också.

Vad hände med januari i år egentligen?

2009-02-06T23:26:00.002+01:00

I vanliga fall brukar januari vara den näst segaste månaden på hela året (näst efter november). Den brukar aldrig vilja ta slut. I år sprang januari ifrån mig fullständigt. Jag har knappt hunnit vänja mig vid att det inte längre är 2008...vilket iofs är något positivt (att det inte längre är 2008 alltså, inte att jag knappt hunnit vänja mig vid det).

Det har också hunnit hända en hel del redan det här året. Uppgörelsen om energipolitiken som presenterades häromdagen kom lite överraskande. Hade inte väntat mig att man skulle komma överrens om kärnkraften under den här mandatperioden. Känner mig faktiskt ganska kluven till kärnkraften. Framförallt verkar det ju dumt att bryta oljeberoendet bara för att göra sig än mer beroende av en annan ändlig energikälla. Därför känns det ändå bra att man nöjer sig med att tillåta att man ersätter befintliga reaktorer och att satsningar på förnyelsebar energi också ska göras.

De senaste dagarna har det också varit en hel del uppståndelse kring de inspelade uttalanden som poliser gjorde i samband med kravallerna i Rosengård. Jag måste säga att jag är helt fascinerad över vilket besynnerligt fokus den diskussionen har fått. Det har kommit att handla helt om huruvida det var förkastligt eller förståeligt att poliserna i fråga använde ord som eventuellt kan tolkas som rasistiska. Att representanter för ordningsmakten på samma band pratar om att ge någon stryk så att han inte kommer kunna gå efteråt eller att göra någon steril är däremot inget som diskuteras eller kritiseras i någon högre utsträckning. Mycket märklig prioritering... Sedan var väl knappast poliserna de som betedde sig sämst i den situationen, men det faktum att någon annan beter sig sämre är ju ingen ursäkt.

Annars börjar det röra sig mot val till Europaparlamentet. Söndag den 7:e juni är det dags. Jag hoppas verkligen att valdeltagandet blir högre den här gången än vad det varit hittills i de valen. Vi påverkas alla dagligen av beslut som fattas på den nivån och ändå väljer så många att inte gå och rösta. Inte särskilt bra för demokratin...

Va! Redan februari!

2009-02-04T20:28:00.002+01:00

Skit vad tiden går snabbt och ingen av oss har gjort ett inlägg på 2 månader!

Så efter helgens bravader och sjukhusvistelse tänkte jag ta mig i kragen och börja sortera lite i mitt liv, jag har faktiskt inte tid med allt och det är dags att prioritera bort saker som inte är roliga eller livsviktiga. Dessutom är det dags att börja läsa igen... jag klarar mig lätt och enkelt inte utan att läsa lite skönlitteratur... det är min meditation och min hjärnas sätt att slappna av.
Ska också börja blogga på allvar för att släppa ut lite tankar om böcker och läsandet men också om livet generellt, lite som en ventil.